Marknaderna svarade i går positivt på euroländernas och Storbritanniens krispaket. Vissa bedömare sade - förvisso viskande och försiktigt - att vi nu kanske ser vändpunkten. Den svenska riksbankschefen skrev om "en stor framgång" och "ljus i tunneln".
Förhoppningsvis visar det sig att de optimistiska bedömningarna är riktiga, att den finansiella oron avtar så att arbetet med att åter bygga upp det som har raserats kan sätta igång.
Men en fråga vi i Sverige måste ställa oss är hur vi ska ha det med EMU i framtiden.
Sedan svenskarna i folkomröstningen 2003 sade nej till att införa euron har EMU-frågan varit död. Folkpartiet har då och då försökt återuppväcka diskussionen, men de andra partierna - även de som egentligen är för ett svenskt EMU-medlemskap - har inte velat diskutera.
För ett drygt år sedan skrev Företagarnas vd en debattartikel där hon påpekade att Sverige förlorar miljarder i utebliven export för att vi står utanför valutaunionen, men inte heller då tog diskussionen fart.
När Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i går höll en presskonferens för att berätta hur Sverige - liksom övriga EU-länder som står utanför EMU - nu följer EMU-uppgörelsen med ett nationellt krispaket, försökte statministern visa att Sverige trots allt funnits med i euroländernas förhandlingar.
"Jag förde själv samtal med Angela Merkel, jag har varit i kontakt med andra nordiska statministrar. Vi har trots denna vår brist att vi inte ingår i eurogruppen utövat stort inflytande", sade Reinfeldt.
Men nog hade det varit ännu bättre om Sverige fått sitta med direkt vid förhandlingsbordet. I praktiken kommer alla EU-länder att tvingas anpassa sig till euroländernas uppgörelse, och då är det en klar fördel om man får vara med och göra upp.
Sören Wibe, tidigare s, numera junilistan, skrev i en debattartikel förra veckan att finanskrisen visar att EMU inte fungerar. Han menar att EMU inte klarar att ta fram ett krispaket liknande USA:s eftersom EMU saknar gemensam finanspolitik och eftersom EMU:s centralbank inte har pengar nog att låna ut till konkurshotade banker.
Euroländernas uppgörelse i söndags visar att Wibe har fel. När regeringarna enades om kraftfulla stödåtgärder tycks oron äntligen ha lagt sig något.
Men det riktigt starka argumentet för ett svenskt EMU-medlemskap ligger i framtiden. När många svenskar nu förlorar jobbet, både som en konsekvens av finanskrisen och på grund av lågkonjunkturen, är det oerhört viktigt att nya jobb kan växa fram och ersätta dem som försvinner. Enligt forskare förlorade Sverige 122 miljarder kronor i utebliven export under åren 2002-2005 för att vi stod utanför valutaunionen. Det är pengar, och i förlängningen arbetstillfällen, som vi inte har råd att avvara.
Sedan svenska folket sade nej till euron har högkonjunktur gjort att vi klarat oss bra ändå. Nu är det finanskris och lågkonjunktur och vi skulle stå starkare som EMU-medlemmar. Det är dags att ta en ny diskussion om euron.