I fredags träffades EU:s arbetsmarknadsministrar för att ännu en gång diskutera mammaledighet. Senast i höstas sa ministerrådet nej till kommissionens förslag. Den här gången tog de ställning - och sade åter nej - till en av parlamentet reviderad version.
Ja, det heter mammaledighet när EU snackar föräldraförsäkring. Förslaget handlar bland annat om rätt till 20 veckors föräldraledighet varav sex är obligatoriska - för mamman. Nuvarande regler ger rätt till 14 veckors föräldraledighet, varav två obligatoriska.
Dessutom ska föräldralediga mammor få full ersättning under de 20 veckorna (i Sverige är det ju 80 procent av lönen som gäller), vilket är den främsta anledningen till att bland annat Storbritannien är emot förslaget. Det skulle innebära ökade kostnader även för Sverige (cirka två miljarder kronor räknar arbetsmarknadsdepartementet med), men det är inte den främsta orsaken till att den svenska regeringen - med rätta! - är skeptisk.
Mammafokuset stör visserligen, särskilt de obligatoriska sex veckorna. I praktiken skulle det förmodligen inte göra så stor skillnad för svenska familjer, i de allra flesta fall är det mamman som tar ut den första tiden av föräldraledigheten. Det finns dock undantag. EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) skrev i Expressen i höstas (21/10) att "EU vill förbjuda sådana som mig". Det vill säga kvinnor vars karriärer kräver att de återgår till arbetet tidigare än sex veckor efter förlossningen.
Samtidigt är det ironiskt att just Ohlsson är en av dem som protesterar mest högljutt eftersom hon är ivrig anhängare av tvångsindividualiserad - kvoterad - föräldraförsäkring. Vad gäller de obligatoriska mammaveckorna har hon dock rätt. Föräldrar borde få fritt bestämma hur de vill disponera sina föräldralediga dagar.
Även om förslaget skulle innebära stora förbättringar för många länders föräldraförsäkring (dock inte den svenska) så är detta ingen fråga för EU. Det är välkommet att jämförelser görs och diskussioner förs mellan länder för goda exempel och inspiration. Men eftersom det inte finns en tillräckligt skarp europeisk samsyn i frågan blir kompromissförslagen tvångsmässiga och leder till missnöje.
Paradoxalt nog är svenska vänsterpolitiker, i normalfallet mer EU-skeptiska än högerpolitiker, mer positiva till att föräldraförsäkringen lyfts till EU-nivån. EU-parlamentarikerna Eva-Britt Svensson (V), Olle Ludvigsson (S) och Anna Hedh (S) har uttryckt stöd för förslaget, även om den förstnämnda motsatt sig tvåveckorstvånget.
Det finns massor med frågor som är lämpliga att ta beslut om på EU-nivå; fred, handel, miljö, energi, migration och gränsöverskridande brottslighet, till exempel. Föräldraförsäkringen hör inte till dessa. Därför bör ministerrådet säga nej och EU fortsättningsvis hålla tassarna borta från denna fråga och andra som lämpligast hanteras av varje medlemsland för sig.