Sist det begav sig var förra sommaren. Då blev det ett rungande nej. Nu talar opinionsmätningarna i stället för ett ja.
Framför allt är det den ekonomiska krisen, som har drabbat Irland hårt, som är skälet till omsvängningen. Tillväxten som gjorde många irländare rika under de keltiska tigeråren har ersatts med arbetslöshet, höjda skatter och sänkta löner.
Ja-sidan har under valkampanjen argumenterat för att Irland inte kan isolera sig från resten av Europa mitt under brinnande kris och att ett ja till Lissabonfördraget kan bli ett viktigt steg mot återhämtning. Så här i slutspurten, när ja-sidan leder, ter det sig som en framgångsrik strategi.
Sedan förra årets omröstning har också några av frågetecknen kring vad fördraget innebär för Irlands del rätats ut. Ett av dem är förbudet mot abort. Många trodde nämligen att det skulle tas bort i och med att Lissabonfördraget trädde i kraft. I dag är fler insatta i de garantier som Irland har fått av övriga EU-länder när det gäller abortförbudet, men även andra knäckfrågor som neutralitet och skattepolitik.
Enligt nej-sidan är de här garantierna inte tillräckliga och man varnar för att Irland kommer att förlora i inflytande när beslutsformerna går från enhällighet till kvalificerad majoritet i fler frågor. Dessutom tycker nej-sidan att det är odemokratiskt att rösta om Lissabonfördraget ett år efter den förra folkomröstningen. "No means no", menar de.
Och nog är det ett trovärdighetsproblem för EU att det hålls två folkomröstningar på bara ett år. Känslan av att fredagens omröstning är ett beställningsjobb, för att få "rätt" resultat, är svår att skaka av sig. Men det är ändå ett litet problem om man jämför med Tjeckiens president Vaclav Klaus envetna försök att försena och förhindra Lissabonfördraget genom att vägra skriva under och därmed göra det giltigt.
För oavsett om Irland röstar ja i morgon och det faktum att det tjeckiska parlamentet redan har sagt ja så är det i händerna på Klaus som fördragets framtid ligger. Han är inte ens folkvald eftersom presidenten utses av parlamentet i Tjeckien. Och att en enda person som Vaclav Klaus kan stoppa Lissabonfördraget är en trovärdighetskris av stora mått.
Den blir inte mindre av att de konservativas ledare i Storbritannien, David Cameron, kan tänka sig att stoppa Lissabonfördraget om de konservativa vinner det kommande brittiska parlamentsvalet. För att planen ska gå i lås krävs dock att Klaus fortsätter att förhala den tjeckiska ratificeringsprocessen - vilket allt pekar på att han kommer att göra.
Ett irländskt ja imorgon innebär inte att allt är frid och fröjd på fördragsfronten. Tvärtom tycks den största utmaningen fortfarande ligga framför oss. Det är oacceptabelt och det måste göras klart för Klaus.
Sverige i egenskap av EU-ordförande måste spela en aktiv roll och visa Tjeckien var skåpet ska stå. Det är EU:s trovärdighet och framtid det handlar om.