Valmanifest är mer av en visionär läsning än matematisk formellära. Så även M:s "Tid för ansvar". Riktlinjerna blandas dock med en del konkreta målsättningar - främst på miljöområdet, som är utsett till M:s viktigaste EU-fråga näst jobben. Till exempel vill M utforma en gemensam europeisk energimarknad med Sverige i ledande position. Man vill även minska EU:s koldioxidutsläpp med minst 30 procent till år 2020, slopa jordbrukssubventionerna och säkra havsmiljön i Östersjön.
Vad gäller de tre sistnämnda målen är M helt samstämmiga med Socialdemokraterna. Och det är frestande att jämföra de två största partiernas valmanifest. Men när man gör det blir man smått besviken. M:s manifest är något ambitiösare, i övrigt skiljer de sig inte mycket åt. Båda vill ha ett öppnare och mindre byråkratiskt EU, liksom att unionen ska utvidgas med fler medlemsländer. De vill också se en gemensam inspektion som reglerar den europeiska finansmarknaden.
En annan likhet är manifestens veliga och kortfattade behandling av fildelningsfrågan. Såväl M som S nöjer sig med att värna den personliga integriteten samtidigt som man vill skydda upphovsmännens egendom...
Den största skillnaden är synen på arbetsmarknadspolitiken. Båda partierna gillar den svenska modellen, men till skillnad från M - som anser att EU mest ska hålla tassarna borta från dessa frågor och att enskilda länder ska respektera varandras regler - vill S se fler arbetsmarknadspolitiska åtgärder i EU.
S vill ha en halverad arbetslöshet bland unga som inte studerar senast 2015. Satsningar på utbildning och investeringar i grön teknik ska skapa jobb inom unionen. Men parallellt med att "bra och trygga jobb kräver att vi samarbetar över gränserna", oroar man sig för hotet mot den svenska modellen. Det är svårt att tolka som något annat än att arbetsmarknadspolitiken är en EU-angelägenhet - förutsatt att den sker på svenska villkor.
Det blir knappast motsättningarna mellan de stora partierna som drar väljarna från sofflocken. Varken M eller S tror heller på något större engagemang. I söndagens Agenda sade sig Fredrik Reinfeldt ha förståelse för att 18 svenska mandat i EU-parlamentet inte inbjuder till samma intresse som riksdags-, landstings- och kommunvalen. S i sin tur hoppas på ett eget valresultat på 30 procent. Partisekreterare Ibrahim Baylan skyller den blygsamma målsättningen på det förväntat låga valdeltagandet.
Med den inställningen, de få skiljelinjerna mellan höger och vänster och det faktum att SVT prioriterar inrikespolitik framför EU-valet går det knappast att hoppas på ett högt deltagande från svenskarnas sida.