Utbildningsminister, Lars Leijonborg, vill premiera studenter som blir klar med sina studier i tid. Den som tar sin examen på utsatt tid ska få en ekonomisk premie, lovade han i sitt årliga Marstrandstal.
Idén har - med rätta - ifrågasatts. Liberaler har traditionellt betonat vikten av bildade och kritiskt tänkande medborgare. Folkpartiet har talat om "den fria akademin" i motsats till den "utbildningsfabrik" de socialdemokratiska regeringarna skapat.
Men nu ska det alltså bli ackordslön i fabriken. Leijonborg verkar se universitetsutbildning som en dyr transportsträcka till arbetslivet - något som helst skulle rationaliseras bort helt och hållet om det var möjligt.
Leijonborgs fyrkantiga förslag blir en belöning till dem som från början vet vart de ska ta vägen efter studierna, till dem som ser kunskap blott som ett medel till något annat. Att unga männsikor idag sällan vet vad de ska bli eller varvar studier och arbete verkar inte föresväva honom.
Det fria sökandet efter kunskap, tanken att människor växer med bildning, behovet av kritiskt tänkande medborgare. Allt detta verkar ha förpassats till muséet av Sveriges liberale utbildningsminiser.
Att förslaget till råge på allt främst gynnar studenter från välbeställda hem - som inte tvingas kompletera ett studiebidrag på existensminimum med extraarbete - gör det inte bättre.