En representant för Lärarnas riksförbund har anmälts till Arbetsmiljöverket för kränkning, rapporterade Corren i går.
Den rektor på Ånestadskolan i Linköping som anmält den fackliga företrädaren berättar om en förhandling som urartade till "en ren maktdemonstration".
Så speglar det lokala perspektivet den fackliga rörelsens allt hårdare tonfall efter regeringsskiftet denna höst.
Nu närmar sig avtalsrörelsen 2007 då en stor del av landets kollektivavtal ska omförhandlas. Tidigare i veckan lade sex av LO-förbunden fram sin avtalsplattform med krav på genomsnittliga löneökningar på 3,9 procent.
Det finns en uppenbar risk att avtalsrörelsen blir mycket hård. Än värre är risken att fackförbunden ser förhandlingarna som en möjlighet att slå tillbaka mot den regering som har sänkt ersättningsnivån i a-kassan och höjt a-kasseavgiften.
Redan den 22 september - inte ens en vecka efter valdagen - var LO-basen Wanja Lundby-Wedin ute och hotade alliansregeringen i en debattartikel i DN:
"Förutsägbarhet och stabilitet är en förutsättning för lugna förhandlingar."
Hennes utspel går att tolka så, att om regeringen tänker genomföra den politik man gått till val på, så kommer fackförbunden att söka konflikt. Flera fackliga företrädare har uttalat sig i liknande ordalag i medierna.
Men fackens motpart är arbetsgivarna - inte regeringen. En fackförening företräder sina medlemmar, den varken är eller ska agera som ett oppositionsparti.
Regeringens politik siktar mot att minska arbetslösheten, särskilt bland unga. Det är svårt att se hur det kan stå i strid med fackmedlemmarnas intressen.
Men LO väljer ändå att just i år driva ett krav på att höja lägstalönerna med 10 procent i industribranschen och 6-7 procent i övriga branscher. Om kravet går igenom blir det betydligt dyrare för arbetsgivare att nyanställa just de unga, som är de som börjar på de lägsta lönerna.
Tror fackförbunden att detta motverkar den höga arbetslösheten bland unga människor i Sverige? Säkert inte.
Wanja Lundby-Wedins hårda tonläge under den gångna hösten lämnar tyvärr utrymme att misstänka att det rör sig om en ren vendetta: Ett försök att skjuta regeringens satsning på jobb åt de unga i sank.
Men om LO börjar se sig som ett fjärde - och mycket mäktigt - vänsterparti, då är de ute på en farlig väg. På längre sikt skulle en sådan hållning urholka deras ställning.
Fackförbunden är av tradition mycket starka i Sverige. Om den styrkan tas som intäkt för övertramp så är det stötande i många människors ögon. Det gäller oavsett om det är en ombudsman som MBL-förhandlar på Ånestadsskolan eller LO:s pampar som avtalsförhandlar.
Är det något arbetarrörelsen borde ha lärt sig på årets historiska valnederlag så är det att maktfullkomlighet och arrogans till slut skrämmer bort även lojala sympatisörer.