Såväl Livs som LO hamnar i skottgluggen när det avslöjas att enskilda fackligt aktiva använt en stiftelse i Stockholm för att förse sig själva och andra fackligt och politiskt aktiva med attraktiva bostäder. Bostäder som enligt stiftelsens regler ska hyras ut till "arbeterskor med begränsade inkomster/behövande ensamstående kvinnor".
Livs Stockholmsavdelning, stiftelsens huvudman, utser tre av styrelsens ledamöter. Övriga ledamöter är politiskt tillsatta (en socialdemokrat, en moderat). Uppgifter i DN visar att tidigare och nuvarande ledamöter i styrelsen betraktat lägenheterna som en angelägenhet för sig själva och andra inom arbetarrörelsen. En LO-revisor, som sattes att granska verksamheten, såg till att hennes son fick hyra en lägenhet. Det vill mycket till för att betrakta revisorns son som en "behövande ensamstående kvinna".
Livs avdelning i Stockholm bagatelliserar den kallhamrade egoism som styrt flertalet av stiftelsens styrelseledamöter. Livs förbundsordförande förklarar att förtroendet för styrelseledamöterna är förbrukat. Men kommer uppgifterna verkligen som en blixt från klar himmel? Med tanke på hur många i det fackliga och politiska etablissemanget som fått sig en sjyst bostad via stiftelsens försorg kan privilegiecirkusen knappast varit en hemlighet för en mindre krets.
Det säger sig självt att facket och dess idé drabbas när enskilda sätter det snäva egenintresset framför Saken.