Exemplen på Venezuelas socialistiske president - Hugo Chavez - maktfullkomlighet blir allt fler. Sedan han kom till makten i den viktiga oljestaten har han systematiskt stärkt sitt grepp om makten, bland annat genom förstatliganden och stängning av kritiska tv-kanaler.
Officiellt motiveras åtgärderna som led i han socialistiska reformprgram, men den uppenbara konsekvensen är en sammanblandning av stat och parti, typisk för envåldshärskare.
Chavez nära relationer till de totalitära regimerna i Iran och Vitryssland talar sitt tydliga språk och framtidsutsikterna för den venezulanska demokratin ser allt annat än ljusa ut.
Hans senaste tilltag är helt i linje med de här tendenserna. Han har nu infört devisen "Fädernesland, socialism eller död" som obligatoriskt motto för armén och avlägsnat kritiska generaler. Att ohöljt politisera armén har alltid utmärkt demokratins dödgrävare.
Chavez må drivas av genuin övertygelse, hans politik är en tragisk upprepning av 1900-talets värsta misstag. Utan konstgjord andning - oljan - hade projektet knappast varit möjligt
Venezuelas socialistiske president har sagt sig vilja sitta kvar till 2021. I sig ett politiskt mål som få folkvalda politike skulle drömma om. Frågan är dock om Chavez lär nöja sig med det. I hans föreställningsvärld finns det nog bara två alternativ: Socialism eller död.