Man kan ibland få för sig att det inte längre finns några avgörande skillnader mellan vänster och höger i politiken. Moderaterna har lagt sig i mittfåran, och bedriver inte socialdemokraterna vad som i långa stycken i praktiken är en borgerlig politik?
Visst är det så att svensk politik inte längre präglas av en hård ideologisk strid mellan socialdemokrater och borgerliga. Det beror på marknadsekonomins universella seger, på att det sedan Berlinmurens fall inte längre finns någon alternativ, politisk modell för vänstern att förhålla sig till. Socialdemokraterna drömmer till exempel inte längre om att fondsocialisera näringslivet.
Men det betyder inte att de planekonomiska reflexerna försvunnit helt, långt ifrån. Lusten för social ingenjörskonst, för att i detalj styra människors liv, lever kvar. Fortfarande tänker sig socialdemokrater -- och andra till vänster -- att människors livsval skall bestämmas av politiker, och det på ett område som borde vara det mest privata, familjen.
Det socialdemokratiska kvinnoförbundet mobiliserar nu för att driva igenom sitt krav på en delad föräldraförsäkring. Målet är att standardisera barnfamiljernas liv efter en politiskt beslutad, strikt jämställdhetsmall. Även LO, socialdemokratiska ungdomsförbundet, studentförbundet och de kristna socialdemokraterna sluter upp bakom s-kvinnornas krav. Det visar att en stor del av arbetarrörelsen sitter fast i ett djupt anti-individualistiskt tänkesätt.
"Problemet" som socialdemokraterna ser det, är att familjerna inte gör som politikerna vill. Alldeles för få pappor tar ut föräldraledighet. Alltså skall de tvingas därtill. I en första etapp kommer fem av föräldraförsäkringens tretton månader avsättas för pappan och fem för mamman.
Men det faktum att kvinnorna tar ut över åttio procent av föräldraledigheten beror inte minst på ekonomiska faktorer. Så som föräldraförsäkringen är konstruerad, och så som lönenivåerna ser ut (kvinnor tjänar i regel sämre än män) är det helt enkelt ekonomiskt rationellt för föräldrarna att agera som de gör i dag.
Om s-kvinnorna får som de vill kommer familjerna att drabbas ekonomiskt, såvida inte taket i föräldraförsäkringen höjs samtidigt som kvinnolönerna når upp i samma nivå som männens. Men inte ens då är det säkert att föräldraledigheten skulle fördelas på det "jämställda" sätt som klåfingriga socialdemokrater kräver.
Hur arbetsfördelning och jämställdhet skall se ut i en familj bestämmer familjerna själva. Om socialdemokraterna inte kan acceptera detta, visar de prov på en närmast dogmatisk, familjepolitisk socialism som är helt ur fas med den tid vi lever i.