USA har förvisso ekonomiska problem, men de är egentligen av långsiktig natur. Landet måste göra något åt det enorma budgetunderskottet, och skapa balans mellan lånande och sparande.
Det akuta problemet, som i går fick svenska medier att rapportera om hur president Obama rusat ut från ett budgetmöte och antytt att han kan avgå, handlar egentligen om politik. Amerikanska politiker bestämmer regelbundet ett skuldtak, som anger vad statens samlade lån högst får uppgå till (just nu cirka 14 000 miljarder dollar). Skuldtaket skulle nyligen ha justerats upp, och det var då problemen började.
Republikanerna krävde att staten skulle åläggas ett sparbeting som motsvarade höjningen av skuldtaket. Kravet är helt rimligt, med tanke på USA:s långsiktiga ekonomiska problem. Men politikerna kunde inte komma överens om hur sparpaketet skulle utformas. Demokraterna ville ha både nedskärningar och skattehöjningar, medan republikanerna sade nej till skattehöjningar och ville ha hela summan som nedskärningar.
Under tiden har statsskulden allt mer närmat sig skuldtaket. Den 2 augusti är det ödesdatum då taket passeras, och utan ett politiskt beslut måste USA då sluta att låna pengar. Det skulle innebära inställda betalningar, endera på gamla skulder eller på pensioner och löner till statsanställda. Och då är vi framme vid en situation som liknar den grekiska, med skillnaden att det finns villiga långivare till USA - det är politikerna som stoppar lånen. En annan skillnad är att om USA ställde in betalningarna skulle det få värre konsekvenser än om Grekland gjorde samma sak - i värsta fall skulle det kunna kasta världen in i en ny ekonomisk kris.
Trots denna hotande katastrof är positionerna låsta. Republikanerna har föreslagit ett kortsiktigare och mindre omfattande sparpaket än det ursprungliga - utan skattehöjningar - men det har Obama avvisat. Det senaste utspelet är ett republikanförslag som skulle ge Obama möjlighet att själv höja skuldtaket, trots att den republikanska majoriteten i kongressens representanthus röstar nej.
Och det förslaget visar vad allt egentligen handlar om: Att slippa ta ansvar för impopulära men nödvändiga beslut. För sanningen är att skuldtaket måste höjas, och USA måste ta itu med sitt budgetunderskott, vilket kräver både nedskärningar och skattehöjningar. Men politikerna, väl medvetna om att det är presidentval nästa år, kör ett "chicken race" och hoppas att den andra sidan ska tvingas bära hundhuvudet.
För USA och omvärlden vore det bättre om Obama och hans republikanska motståndare hade litet mer av Greklands premiärminister Papendrous pragmatism: Att de insåg vad som måste göras och gjorde det, även om det kostar popularitetspoäng.