I lördags omkom Österrikes mest kontroversielle politiker sedan andra världskriget.
Jörg Haider har beskrivits som en politisk begåvning. Karismatisk och ungdomlig. Men samtidigt ingen lagspelare. Det förklarar varför han valde att göra karriär i lilla FPÖ i stället för något av de två dominerande partierna i Österrike. Det förklarar också varför han själv, när FPÖ blev landets näst största parti, inte ville sitta i regeringen eller delta i regeringsarbetet. Och det förklarar varför han för ett par år sedan, efter interna konflikter, valde att lämna FPÖ och bilda ett nytt parti.
Haider kom från en familj med nazistsympatier, vilket givetvis också förklarar valet av FPÖ - som huserar många av Österrikes nazistsympatisörer. Att han använde invandringspolitiken, det mångkulturella samhället och människors okunskap för att göda en politisk karriär var därför ingen slump.
Även om Jörg Haider i realiteten inte hade någon politisk makt i Österrike kommer han att gå till historien. Inte som någon hjälte, utan som ännu ett varnande exempel - Europa har ju några sådana vid det här laget - på hur farligt det kan vara med karisma inom politiken.