Fatemeh Khavari, mamman till den mördade 20-årige Abbas Rezaei, får komma till Sverige för att närvara vid sonens begravning. Det beslutade Migrationsverket i går.
Ett självklart beslut, kan tyckas. Men inte för Migrationsverket. Khavari fick först avslag på sin ansökan, med motivationen att det fanns en risk för att hon och hennes barn -- som lever i Iran -- skulle kunna ansöka om uppehållstillstånd här i Sverige.
"Varför skulle det vara nödvändigt för dem att komma hit? Vad skulle de göra här om det inte var för att försöka få stanna? Begravningen kan ordnas genom polisen och Afghanistans ambassad," sade Barbro Axelsson, handläggare vid Migrationsverket, i Expressen i fredags.
Det är skrämmande att en handläggare på Migrationsverket kan sakna förståelse för en mor som vill närvara vid sin mördade sons begravning. Familjens önskan att ta farväl av sin son och bror borde ha varit mer än nog för att uppfylla verkets krav på "starka humanitära skäl".
Nu får Khavari visserligen komma hit -- men på villkor att hennes övriga barn, 20-åringens syskon, stannar hos släktingar i Iran.
När det för några veckor sedan avslöjades att handläggare på Migrationsverket hade firat avvisningar med tårta och champagne skrev vi på Corren att det förhoppningsvis handlade om enskilda fadäser och inte en arbetsplatskultur.
Antagligen är det också så att det bara är ett fåtal av handläggarna som delar den byråkratiserade människosyn som Axelsson gav uttryck för.
Men det är i så fall illa nog. Det nu aktuella fallet visar tydligt att det räcker med att en enda handläggare tillämpar lagen för restriktivt för att det skall få stora konsekvenser för en familj eller för enskilda invider.
Det är inte en slump att Migrationsverket har utsatts för så mycket kritik under den senaste tiden. Under de senaste åren har verkets praxis blivit allt hårdare -- och skulden ligger inte enbart hos Migrationsverket.
Trots allt är det politikerna i regering och riksdag som lägger fast grunden för Migrationsverkets arbete. Det är hög tid för politikerna att se till att trenden vänds mot en mer generös och flexibel praxis.