I Lund byggdes handbollshallen Färs & Frosta Sparbank Arena efter att en privat entreprenör presenterat sin idé och en avsiktsförklaring undertecknades av kommunen redan innan någon ekonomisk kalkyl tagits fram för vare sig bygg- eller driftskostnader. Det talades om kostnader på 80 miljoner kronor, men allteftersom planerna framskred svällde denna summa till 140 miljoner kronor. Driftskostnaderna har också blivit högre än beräknat vilket innebär att Lunds kommun får avsätta skattemedel för driften samtidigt som kommunen redovisar ett underskott på 50 miljoner kronor.
Häpnadsväckande många av kommunerna investerar i dyra anläggningar av det här slaget samtidigt som de skär ned på de kommunala kärnverksamheterna: skolan, vården och omsorgen. Sandviken är ett talande exempel där bandyhallen Göranssons Arena blivit en gökunge som äter upp medel som behövts inom övriga kommunala verksamheter där sparbeting råder. I Falkenberg avslog kommunstyrelsen en önskan från Socialnämnden om 15,5 miljoner kronor för att klara verksamheten, en månad innan man tillförde det kommunala arenabolaget ytterligare 35 miljoner kronor för driften av den nybyggda Falkhallen.
Argumenten som politikerna hänvisar till när de rusar åstad med sina dyrkköpta fantasiprojekt baserade på glädjekalkyler är att man måste sätta sin stad på kartan, och därigenom locka nya skattebetalare till orten. Att ingen forskning stöder ett sådant resonemang eller att det faktum att alla andra försöker profilera sig på samma sätt så att profileringen uteblir, tycks inte bekomma dem.
När nu Linköpings politiker står i begrepp att bygga ett påkostat äventyrsbad, för att ersätta den nedgångna simhallen, för den astronomiska kostnaden av en halv miljard finns skäl till eftertanke. 500 miljarder kronor är dubbelt så mycket så kostnaden för Cloetta Center och dubbelt så mycket som kostnaden för Idrottsparken i Norrköping. För att inte Linköpingsborna ska bli uppskörtade på samma sätt som Norrköpingsborna blivit i samband med den farsartade försäljningen av fotbollsarenan bör man se över alternativa modeller.
I Uppsala planeras till exempel en ny multiarena där det privata näringslivet står för 500 miljoner kronor och kommunen bidrar med 150 miljoner, i lån. Förmodligen har man dragit lärdom från erfarenheterna av Uppsala Konsert och Kongress vars driftskostnader årligen gräver allt djupare hål i den kommunala kassan.