Regeringen kan vara på väg att backa om lagen som ska skydda upphovsrättsskyddat material från olaglig fildelning. Det vore ett svek mot upphovsrättsberoende branscher, och kan dessutom öppna för en farlig utveckling mot pöbelpolitik.
Redan i dag kan musiker, filmare och dataspelsproducenter som ser sina verk stjälas på internet se vilka IP-adresser som är inblandade. Internetleverantörer kan se vilken person som finns bakom en viss IP-adress.
Men i dag kan inte upphovsrättsinnehavare ta reda på vem fildelaren är. De kan bara lämna saken till polisen. Där hamnar olaglig fildelning gissningsvis i samma prioriteringshög som cykelstölder.
Med den nya lagen ska upphovsrättsinnehavare i stället kunna gå till tingsrätten och visa dokumentation av olaglig fildelning. Tingsrätten kan då bestämma att internetleverantören måste informera upphovsmannen om identiteterna bakom IP-adresserna. Upphovsmannen kan sedan gå vidare själv, genom att till exempel kräva ersättning av den som utan tillstånd har spridit hans filmer, låtar eller spel.
Lagen skulle alltså ge upphovsrättsinnehavare betydligt bättre möjligheter att kräva betalt av dem som stjäl deras arbete.
Ändå vill vissa politiker mjuka upp förslaget. Den kritik som finns på nätet, till exempel Facebookgruppen "Stoppa Ipred", får regeringen att frukta en ny FRA-debatt. Ett förslag är att IP-adresser bara får identifieras när fildelning sker i "kommersiellt syfte".
Men det går det inte att dra någon gräns för vad som är "kommersiell" olaglig fildelning - att stjäla i stället för att betala för sig innebär att man tjänar pengar.
Kritikerna anser att om fildelning prompt ska beivras så bör det vara polisens sak och inte upphovsrättinnehavarnas. Det faller dels på att polisen inte har tid och resurser, men också på att traditionen inom upphovsrättsbranscherna är att göra upp i godo. När tidningar gör intrång i någons upphovsrätt brukar den som utsatts få ekonomisk ersättning.
Kritiken handlar också om att det skulle var integritetskränkande att identiteterna bakom IP-adresser lämnas ut, och det är sannolikt detta som får regeringen att frukta en FRA-debatt. Skillnaden är dock stor mellan det gamla FRA-förslaget och det nya upphovsrättsskyddet:
IP-adresser ska bara identifieras vid "sannolika skäl".
En tingsrätt fattar beslut.
Det enda som lämnas ut är personuppgifter - inte mejl eller internetloggar.
Hotet mot integriteten är alltså överdrivet. Hotet, om den olagliga fildelningen fortsätter som i dag, riktas i stället mot alla upphovsrättsberoende branscher. Om politiker värnar professionell kreativitet är det viktigt att i lag visa att det är lika fel att stjäla kulturprodukter som det är att stjäla andra saker.
Dessutom ska politikerna tänka sig noga för innan de låter sig fösas åt ett visst håll av arga bloggare och en Facebookgrupp. Politiker ska utifrån kunskap och övertygelse fatta det beslut de tror är bäst - inte rätta sig efter den grupp som skriker högst.