På fredag lägger socialantropologen Anette Wickström fram avhandlingen Kärlek i virusets tid. Ett av resonemangen går ut på att oskuldskontroller kan stoppa spridningen av hiv och aids i Zululand i Sydafrika.
I en intervju i Corren (13/2) säger Wickström att de som är kritiska till metoden utgår från sina egna västerländska erfarenheter trots att de skiljer sig radikalt från den verklighet som afrikaner lever i.
Men det är inte bara inskränkta västerlänningar som är tveksamma till oskuldskontroller. År 2005 förbjöds de i Sydafrika sedan landets genuskommission och kommissionen för mänskliga rättigheter ifrågasatt dem.
Kampen mot hiv och aids måste föras på många olika fronter och debatten måste vara öppen även för perspektiv som utmanar Västvärldens värderingar. I det har Wickström onekligen en poäng.
Men också när man ser på oskuldskontroller med andra glasögon än de traditionellt västerländska har metoden uppenbara brister.
Många barn är hiv-smittade redan vid födseln. Många gifta kvinnor smittas av sina män. Och så kommer det att förbli även om oskuldskontrollerna blir vanligare. Med den stora skillnaden att ansvaret för att förhindra fortsatt virusspridning läggs på kvinnorna.