"Valet var inte främst en seger för borgerligheten utan ett anrop till socialdemokratin."
Så sammanfattas 2006 års maktskifte i Rosenbad av socialdemokraternas valanalysgrupp.
Visst, den tjocka lunta som ordförande Berit Andnor presenterade i går lider inte brist på självkritik. Det slås med rätta fast att partiet saknade trovärdighet i jobbfrågan, att det måste bli attraktivare för medelklass och rörliga storstadsväljare, att kritiken mot orättvisor borde skärpas och att budskapet måste paketeras i modernare former.
Men räcker det med att sälja in budskapet bättre? Var valet verkligen en folkomröstning om socialdemokratin? Handlade nederlaget framför allt om att alliansens laguppställning framstod som piggare?
Bilden av socialdemokratin är naturligtvis inte oviktig. Men s gör sig självt - och svensk politik - en otjänst om det tror att valförlusten mest handlade om usel opinionsbildning. Om fler väljare ska vinnas - och regeringsmakten kunna återtas - krävs det faktiskt mod att förnya det politiska innehållet.