Naturskyddsföreningen fick göra en pinsam rättelse av sina uppgifter att vanlig matfisk, bland annat röding från Vättern, innehåller farliga gifter som höga halter av DDT. Det var forskaren Mattias Öberg vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet som slog larm efter att han läst föreningens rapport "Den flamsäkra fisken".
Naturskyddsföreningen har använt ett felaktigt gränsvärde för vilka halter som är skadliga. Vätternrödingen påstods innehålla DDT-halter som var fyra gånger högre än gränsvärdet. I själva verket ligger halten under gränsvärdet och är alltså inte farlig att äta.
"Ett olyckligt räknefel", ursäktar sig Naturskyddsföreningen.
Minst sagt. Om skadan ändå kunde göras ogjord eller åtminstone begränsas till att bara drabba föreningen, men det går inte. Naturskyddsföreningen påstår sig vara "en partipolitiskt obunden miljöorganisation som sprider kunskap, kartlägger miljöhot och försöker hitta lösningar", och används flitigt som remiss- och expertinstans.
Föreningen har 180 000 medlemmar och är en av förmånstagarna för det populära Postkodlotteriet (som förra året delade ut drygt sju miljoner kronor till Naturskyddsföreningen).
Med dessa påståenden, förtroenden och förmåner kommer ett ansvar: Pålitlighet. Föreningens trovärdighet är nu skadad. Och vad värre är; eftersom många lyssnar på vilka rekommendationer Naturskyddsföreningen ger, skadar sådana här felaktiga uppgifter andra intressenter i flera led. Fiskare och deras leverantörer till exempel.
Om Naturskyddsföreningen vill behålla sitt renommé bör de vara mer aktsamma om sina uttalanden och noggranna i sina beräkningar.