Familjen som ganska oförskyllt fått hamna i rampljuset och utsatts för hård kritik för att ligga bakom spelförbudet har nu gjort något så ovanligt som att överklaga det för deras del positiva beslutet. "Vi ville bara ha en ljuddämpande åtgärd, men inte förbjuda tennisspel vissa tider", skriver familjen i sitt överklagande till plan- och miljönämnden (Corren 21/5).
Tidigare har kommunen uppmanat tennisklubben att sätta upp ett bullerskydd. Det är lätt att ha förståelse för tennisklubbens passivitet. Bollar som studsar och ett och annat skrik i stridens hetta kan inte jämföras med maskinbuller och gräsklippning med motorgräsklippare som troligtvis är den vanligaste bullerkällan i villaområden under sommarhalvåret, kan av förklarliga skäl inte förbjudas. Dessutom är tennisklubbens verksamhet ingen ny företeelse i Varamon. Även ett bullerplank kan därför kännas som ett alltför långtgående krav.
Att lagar kan få så absurda konsekvenser som att tjänstemän med stöd av Miljöbalken kan förbjuda en tennisklubb att använda sina egna banor är naturligtvis högst förbryllande. Är det lagen det är fel på? Eller tillämpningen?
Både och, enligt en färsk rapport från Svenskt Näringsliv som slår fast att miljöbalken saknar begränsningar för sin tillämpning. Det finns inga objektiva kriterier i lagen som reglerar när en verksamhet ska bedömas som miljöfarlig. Det krävs också hög juridisk kompetens för att tillämpa lagen, men långtifrån alla som tillämpar lagen i kommuner och länsstyrelser är jurister.
Grundtanken med miljöbalken är god. När den började gälla 1999 ersatte den 16 lagar som sammantaget utgjorde ett ganska svåröverskådligt regelverk.
Hävdandet av rätten att leva ostörd från grannar är en tendens som vuxit sig allt starkare och miljöbalkens gränslöshet gör den till ett användbart redskap i det sammanhanget.
Svenskt Näringsliv har samlat exempel på hur lagen har tolkats i samband med olika grannfejder. Ett par på Värmdö får inte flagga mer än fem gånger i månaden eftersom aktiviteten ger upphov till skuggformationer på grannens tomt och en man i Övertorneå har fått överklaga till Miljödomstolen för att få ett förbud för vedhuggning på tomten upphävt.
En grannfejd i Linköpings kommun ledde för några år sedan till en rättslig process om fasadlampor. Grannarna hade redan en annan tvist bakom sig, om buller och vibrationer. Miljödomstolen konstaterade att det inte är rimligt att samhällets resurser tas i anspråk för att lösa bagatellartade tvister. Det är bara att hålla med.
Det är hög tid att miljöbalken ses över innan respekten för lagen urholkas. Och den frågan är större än tennisens vara eller icke vara i Varamon.