I samma artikel bekänner Mona Sahlin att Socialdemokraterna saknade en bra politik för dem som står utanför i samhället och det var en viktig anledning till valförlusten 2006.
Nu är det annat ljud i skällan. I torsdags hävdade Veronica Palm i Ekot att regeringen har raserat sjukförsäkringen och att detta har drabbat många enskilda. Uttalandet var en kommentar till något som borde vara en positiv nyhet: Att antalet förtidspensioneringar i fjol var det lägsta på 40 år.
Men det är lätt att förtränga sin egen skuld. 2004 var anslaget för förtidspension statens största budgetpost. 73 000 svenskar förtidspensionerades under året och Riksrevisionsverket var kritisk till regeringen Perssons passivitet: "Regeringen har inte satt upp mål om att förtidspensionärerna ska bli färre eller beskrivit hur insatserna ska se ut för att öka möjligheterna att återgå till arbetslivet." (RiR 2005:13)
Bland de som förtidspensionerades fanns människor som inget hellre ville än att komma tillbaka i arbete, men som hölls tillbaka av rädslan att gå miste om sin sjukersättning.
Nu vill Socialdemokraterna ge alliansregeringen skulden för situationen. Utanförskapet har ökat med 70 000 personer sedan 2006, basunerade partiet ut när valstrategin presenterades i förra veckan.
Regeringen har satsat hela sin prestige på att minska utanförskapet. Ändå tycks utvecklingen gå åt motsatt håll. Men benar man i statistiken får man en något annorlunda bild.
För det första har gruppen svenskar i arbetsför ålder ökat med 200 000 personer sedan 2006. Befolkningsökningen förklarar att arbetslösheten nu är högre procentuellt, trots att sysselsättning också har ökat med 10 000 personer. Förklaringen till utvecklingen är finanskrisen.
Samtidigt har antalet förtidspensionärer minskat med 45 000 och antalet sjukskrivna halverats från 200 000 till 100 000.
Sammantaget visar statistiken att regeringen har kommit en bra bit på väg i arbetet med att minska utanförskapet.
Vad som har hänt med dem som enligt de gamla reglerna skulle ha erbjudits förtidspension, eller sjuk- och aktivitetsersättning som det numera heter, återstår att undersöka. Men det borde vara självklart att politiken även i fortsättningen ska vara inriktad på att hjälpa förtidspensionärer tillbaka i arbete.
Att antalet 19-29-åringar med aktivitetsersättning har ökat från 4 500 till 6 500 de senaste fem åren är mycket allvarligt. Att vända den utvecklingen borde vara en högt prioriterad uppgift. Men med socialdemokraterna i regeringsställning är det dessvärre inte alls någon självklarhet. Att beskylla den borgerliga alliansen för utanförskapet vittnar inte om någon insikt i vad som har orsakat problemen.