Svenska Dagbladet har granskat hur riksdagsledamöternas använder sociala medier (4/1). 81 av 349 ledamöter finns på Twitter. De flesta är socialdemokrater eller centerpartister. De berättar om vad de gör på jobbet eller i privatlivet och vad de tycker i olika politiska frågor. Men majoriteten utnyttjar inte möjligheten att svara på frågor eller ägnar tid åt att kommentera eller tipsa om andras inlägg.
248 riksdagsledamöter är medlemmar på Facebook. Men en del av dem använder bara mediet för privata ändamål.
Det har länge funnits förhoppningar om att internet ska vitalisera demokratin. Granskningar som Svenska Dagbladets tyder på att förväntningarna har varit orealistiska. Internet har blivit ett oumbärligt verktyg för kommunikation, men kan knappast ersätta fysiska möten och sammanträden.
Än så länge använder politikerna Twitter främst som pr-kanal, som ett medium för masskommunikation bland många andra. Kommer vi våra förtroendevalda närmare genom att läsa om vad de äter till frukost, än när vi ser dem svänga runt på dansgolvet i TV? Nej, inte särskilt mycket.
Barack Obama använde internet med stor framgång under sin presidentvalskampanj, framför allt för att organisera sin stab och för att mobilisera väljare, inte så mycket som instrument för dialog.
Här i Sverige brukar striden om FRA beskrivas som en historisk händelse när det gäller medborgarnas möjlighet att påverka politiska beslut via internet. Men bloggarna hade knappast vunnit gehör för sina synpunkter om de inte samtidigt haft stöd av en stor folklig opinion.
Ofta använder riksdagsledamöter overksam tid på tåg och flygplatser till sina bloggar och twittrar. Men deras sätt att använda medierna visar att det finns en klyfta mellan politiker och väljare.
Vi är i akut behov av nya mötesplatser för politiska samtal. Demokratins former behöver också förnyas. Väldigt få heltidsarbetande medborgare orkar i dag åta sig politiska uppdrag. Därmed går också värdefull kompetens och många goda idéer förlorade.
Visst vore det önskvärt om fler riksdagsledamöter använde sociala medier som instrument för kvalificerad dialog med väljarna. Än finns det tid. Tekniken är fortfarande relativt ung. Men att tro att modern kommunikationsteknologi skulle vara det allena saliggörande är alltför naivt. Det är trots allt kvaliteten på det politiska samtalet i samhället i stort som är avgörande. Dessutom finns det naturligtvis en gräns för hur mycket medborgardialog en riksdagsledamot hinner med.