Moderaternas idé om att skriva in "svenska värderingar" i ett invandrarkontrakt framstår som ett ogenomtänkt tramp i klaveret. De kritiker som kallar klavertrampet för främlingsfientligt framstår å andra sidan som onyanserade.
Det kontrakt som moderaterna vill att staten ska skriva med nyanlända invandrare är till stora delar en logisk fortsättning av arbetslinjepolitiken. Grunden är individuella avtal där det framgår hur invandraren planerar att bli självförsörjande. Statens skyldighet att hjälpa till med stöd och utbildning skrivs in i avtalet, där det också framgår vilka konsekvenserna blir om någon av parterna bryter mot överenskommelsen.
Kontraktet ska också innehålla en allmän del, som beskriver vilka rättigheter och skyldigheter människor har i Sverige. Det är en rättssäkerhetsfråga att få någon slags förståelse för lagarna i ett nytt land - annars kan man ju begå brott utan att veta om det. Många reseguider innehåller beskrivningar om resmålets lagar av just den anledningen.
Däremot borde denna lagliga information inte blandas in i det så kallade kontraktet. Det kan tolkas som att invandrare som begår brott blir dubbelt skyldiga - de har inte bara brutit mot lagen utan också mot "kontraktet"! Eftersom alla ska vara lika inför lagen är denna sammanblandning olycklig.
Det stora problemet uppstår dock när moderaterna säger att denna del av kontraktet inte bara ska behandla lagen utan också "svenska värderingar".
För det första finns det inget sådant som enhetliga, "svenska värderingar". Bland infödda svenskar finns homofober, rasister och kvinnomisshandlare. Även om politiker gärna hävdar att vi i Sverige skulle vara särskilt duktiga på alla människors lika värde är den sorgliga sanningen att det också finns trångsynthet och intolerans i Sverige.
För det andra: Även om det fanns enhetliga, "svenska värderingar" skulle det vara orimligt att försöka tvinga invandrare att omfamna dessa. Lagen måste vi alla underkasta oss, oavsett ursprung, värderingar kan däremot ingen tvingas till.
M-partisekreteraren Per Schlingmann ger två exempel på "osvenska värderingar" man vill komma åt: Hedersförtryck och ojämställdhet, när mannen ses som naturlig familjeförsörjare och kvinnan som hemmafru.
Både hedersförtryck och ojämställdhet kan leda till lagbrott, och ska då beivras. Invandrare som hotar sina barn eller slår sina fruar ska dömas och straffas på samma sätt som infödda svenskar.
Men om en invandrad kvinna väljer att vara hemmafru och försörjas av sin man ska politikerna inte lägga sig i, liksom de inte ska lägga sig i när en infödd kvinna gör det valet.
Att Per Schlingmann lyfter fram just hedersförtryck och jämställdhet får samtidigt de högröstade kritiker som anklagar m för främlingsfientlighet att verka ganska överspända.
Det tycks snarare som om de "svenska värderingarna" är ett utslag av moderaternas nymornade feminism. Per Schlingmann flirtar mer med Gudrun Schymans gamla fanclub än med Sverigedemokraterna.