Östgötatrafiken ser det som ett stort steg mot målet att köra all trafik på förnyelsebara bränslen år 2015. Även Svensk Biogas framhåller miljönyttan: En minskning av koldioxidutsläppen med 24 000 ton per år genom att fler bussar kör på biogas (det renaste tillgängliga bränslet) och kortare leveranssträckor. Som grädde på moset kommer en del lokala och regionala jobb att skapas. Det är utmärkt.
Men i Norrköping är man inte lika uppåt över avtalet mellan Östgötatrafiken och Linköpingsbaserade Svensk Biogas. Inom två år sparkar Norrköpings kommuns egen biogassatsning igång på allvar och eftersom avtalet mellan Östgötatrafiken (en av de största kunderna i regionen) och Svensk Biogas är 15-årigt kommer Norrköping sannolikt att få svårt att hävda sig i konkurrensen.
Norrköpingspolitikerna är oroliga över konsekvenserna av ett så långt avtal mellan två dominerande aktörer på biogasmarknaden i länet. Oron är befogad: Risken finns, som kommunalrådet Mattias Ottosson (S) påpekar (Corren 24/6), att konkurrensen slås ut och att det blir ett monopol. Det är aldrig bra. Men särskilt illa är det när kommunala bolag snedvrider konkurrensen och skapar monopol. Östgötatrafiken ägs av landstinget och länets kommuner och Tekniska verken av Linköpings kommun.
Skälen till den långa avtalstiden lär vara ekonomiska. Med ett i tid kortare avtal skulle det inte gå ihop ekonomiskt. Men 15 år är en anmärkningsvärt lång tid när det handlar om offentlig upphandling och Norrköpingspolitikernas irritation går därför att förstå.
Samtidigt är den något av en paradox. Att kommunala bolag agerar på marknader där det finns en fungerande konkurrens mellan privata företag är inte ovanligt - trots att kommunallagen inte tillåter det. I Linköping fördes för något år sedan en intensiv debatt om Stadspartner AB, ännu ett bolag i Tekniska verkens sfär, som bland annat ägnar sig åt fastighetsförvaltning, service av idrottsanläggningar och maskinreparationer. Till det lokala näringslivets stora förtret. Linköpings företagare har i åratal känt samma irritation och oro för snedvriden konkurrens som Norrköpings politiker nu gör.
Det finns bara en slutsats att dra: Som kommunalt bolag har man ett särskilt ansvar att värna den fria konkurrensen. När det gäller avtalet med Svensk Biogas finns all anledning att ifrågasätta om Östgötatrafiken har tagit sitt ansvar. Det lutar åt att Norrköpings kommun med sin biogassatsning får betala priset för det.
En annan betraktelse man kan göra är att Fjärde storstadsregionen än så länge är mer en papperskonstruktion än en realitet. Hade den varit en realitet hade den här situationen aldrig uppstått. Då hade Linköping och Norrköping redan haft ett biogassamarbete över kommungränserna.