Tiina Rosenberg anklagade den avhoppade Witt-Brattström för det mediedrev som följde. Men med ord som att den heterosexuella familjen är ett antifeministiskt projekt bäddade hon själv för en politisk katastrof.
Samtidigt ligger det något i att kvinnors maktkamp - i medier och i allmänt tal - gärna presenteras som ett slags cat fight.
Om tre fyra män skulle rasa över riktningen i ett nybildat parti - skulle det väcka samma intresse och skildras likadant?
Frågan är om vi inte lite till mans har orealistiska förväntningar på systerskapet. Kanske är det rentav en förklaring till floppen för Fi.