Jag tycker mycket om trädgården. Nu, då vi är i full färd mot debästa av månader, vaknar den till liv, och jag hjälper ivrigt till. Detär ett arbete som gör mig glad, trots att det kostar en hel del pengaroch tar rejält med tid. Några storverk är det inte fråga om, men det ärbehagligt att fördriva helgen med sekatör, kratta, spade, gödsel,kompost och nyanlagd damm -- tänka på vad som skall bli av knoppar somsnart skall brista och av ting vi i höstas gömde i mull.
Ända sen Ciceros dar har mänskor vittnat om hur trädgården lockatoch förtjust, erbjudit en arbetsam vila och en avkopplande fokuseringpå uppgiften. Trädgården har i årtusenden varit en sinnebild av detgoda livet. Och visst är den en god plats att vistas i. Just därförlockar den också till filosoferande. Man kan liksom inte låta bli attfundera över varför man gillar sin trädgård. Vad är det, djupare sett,som skapar tillfredsställelsen?
Min trädgård är för det första just min. Jag gör vad jag vill,planerar och utför själv mitt arbete. Jag har kontroll över situationenoch felstegen går att reparera, misslyckandena att hantera. Redan somnybörjare bemästrar man mycket, men med ökade ambitioner och kunskaperfinns alltid nya utmaningar att pröva.
För det andra är trädgården ingen plats för dem som tror att det gåratt prata sig framåt. Här är det eftertanke och handling i förening somhjälper. I trädgården blir man mycket konkret. Det är ofta lätt attidentifiera problemen, lika lätt att avgöra vad som varit lyckat. I enalltmer abstrakt värld erbjuder trädgården ett sinnligt, vardagsnäraalternativ. Handen och hjärnan är bland blommor och blad likaoundgängliga, förenade i strävan att kultivera naturens krafter.
I trädgården behöver jag aldrig tvivla på vad jag duger till. Jagvet vad jag har gjort och inte gjort och resultatet står där framförmig. Frukten av mitt arbete går att titta på, lukta och känna på -- ochnjuta av. Så i trädgården utvecklas för det tredje det estetiska i mig.Trädgårdsodling har, trots potatisförekomst, inget att göra medekonomisk vinning och modernt nyttotänkande. Nej, om skönhet och behag.Blott estetiker tycker om trädgårdar, blott de kan hylla denonyttigaste men kanske skönaste av växter, pionen.
Men det mest lärorika med trädgården är det sista. Ty förvissoskapar ett avslutat trädgårdsarbete en känsla av omedelbartillfredställelse. När häcken och gräsmattan är klippt är det bara attslå sig ner och njuta av resultatet. Men trädgården lär sin innehavareframför allt vikten av att tänka långsiktigt. Mina beslut ochhandlingar idag har i trädgården ofta konsekvenser som sträcker sigmycket långt fram i tiden. Trädgårdsodlaren tänker på framtiden.
Min morfar började intressant nog sin bana som trädgårdsmästare ochslutade som pastor. I båda rollerna handlade det om att vårda i nuetoch tänka framåt. När han var mycket gammal planterade han fyraäppelträd i sin trädgård. Blott den som aldrig filosoferat i trädgårdenfrågar varför han planterade nåt han inte kunde skörda frukterna av.