Svaret kom snabbt. Bara dagar efter undersökningen där människor tvingades välja mellan sänkta skatter eller bättre välfärd, visar alliansens partiledare att det inte finns någon sådan motsättning.
Under de kommande två åren tänker nämligen regeringen förstärka skolan, psykiatrin och infrastrukturen - samtidigt som de går vidare med ytterligare skattesänkningar (DN Debatt i går).
Kritiken från oppositionen var förutsägbar och oinspirerad. "Orättvisorna ökar", sade Lars Ohly (v).
Det är mer intressant att lyssna på vilka skatter olika näringslivsrepresentanter och borgerliga debattörer tycker är viktigast att sänka.
Att skatter på arbete och företagande har starkt negativa effekter är alla borgerliga sympatisörer överens om. Målet med punktskatter på tobak, alkohol och koldioxid är en minskad konsumtion - då är det lätt att inse risken att höga skatter på arbete och företagande minskar just arbete och företagande.
Men vilka skatter är det viktigast att sänka just nu?
Alliansledarna skriver om ett tredje steg i jobbskatteavdraget med inriktning mot låg- och medelinkomsttagare. Fördelen med den modellen är att många får mer kvar i plånboken, vilket ökar den personliga friheten.
Partiledarna skriver också att de vill sänka uttaget av statlig inkomstskatt. Troligen sker det genom att brytpunkten för statlig skatt höjs. I dag dras statlig inkomstskatt vid två brytpunkter: från 28 400 kronor i månaden, och 42 200 kronor i månaden (den så kallade värnskatten).
Den statliga inkomstskatten kritiseras ofta för att vara en straffskatt på utbildning och hårt arbete. Det är obehagligt med skatter vars främsta syfte tycks vara att tillfredsställa ett avundsjukt "tryck till dem"-begär, och de statliga inkomstskatterna ger inte mer än 2,8 procent av de totala skatteintäkterna.
Det borde därför vara lätt för regeringen att göra något åt de statliga inkomstskatterna - och få en viktig symbolfråga ur världen. Men ett avskaffande skulle också ge vänstern en symbol ("regeringen gynnar bara de rika") och kanske är det därför regeringen tvekar.
Den skatt som partiledarna inte skriver något om trots att man borde är arbetsgivaravgifterna. Regeringens skattesänkningar hittills har mest handlat om inkomstskatter, som stimulerar utbudet (arbetskraften) att vilja arbeta mer. Det har däremot inte hänt mycket med arbetsgivarnas skatt. Förnuftet säger att när jobbskatteavdraget får "utbudet" att vilja jobba mer, behövs det också en sänkning av arbetsgivaravgiften så att efterfrågan ökar.
Generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna är kostsamt, och regeringen måste ta ansvar för de offentliga finanserna. Men en liten sänkning är mer än ingen alls, och skulle visa näringslivet att regeringen i alla fall har viljan. Det är inte bara statlig inkomstskatt som har ett symbolvärde - en dryg arbetsgivaravgift sänder signaler till företagaren som går i anställningstankar.