Lock och pock från de rödgröna har inte frestat FP eller C. Alliansen står stadigt under Fredrik Reinfeldt vars ledarskap medgett stort utrymme och ansvar till övriga partiledare och ministrar. Partierna tror på alliansen, och så gör även väljarna. Det syns i opinionsmätningarna.
På det lokala planet är situationen inte lika stabil. På sina håll har de borgerliga partierna följt regeringens exempel föredömligt - som i Linköping. På andra håll har allianssamarbetet fått ge vika för andra konstellationer - som i Åtvidaberg. Och på vissa håll finns potential för en sammanhållen allians men av en eller annan anledning har den inte lyckats hålla ihop.
Ödeshög är ett sådant exempel. Nu inför valet säger samtliga borgerliga partier att de vill återinrätta samarbetet. Fast de säger det på varsin kant - M, C och FP å ena sidan och KD å den andra. Corren skrev igår om meningsskiljaktigheterna som splittrar alliansen. Företrädarna för de mindre borgerliga partierna säger sig ha väntat på ett initiativ från KD, som är störst. Då ett sådant inte kommit har en allians bildats utan KD. Kommunalråd Magnus Oscarsson (KD) menar att hans parti aldrig haft någon annan intention än att tillhöra alliansen, men att samarbetet nu "svärtas ner" av ett internt maktspel.
I Vadstena har M under två mandatperioder samregerat med Socialdemokraterna. Inget av partierna röjer något om framtiden, men kommunalrådet Tommy Palmqvist (S) har sagt att "det är naturligt att inte ändra på ett vinnande lag" (Corren 30/8). Hur vinnande det varit råder det dock delade meningar om. Risken för stagnation på grund av ständiga kompromisser och en rädsla att trampa varandra på tårna är uppenbar när två så pass olika partier ska samsas. Och M har en annan valmöjlighet: Svara ja på det frieri som FP, C och KD framfört och ge S korgen.
Utgångsläget för alliansen i Boxholm är rejäl uppförsbacke. S-styret i kommunen är lika tungt som långvarigt. FP har genom sin comeback i kommunen gjort en fullfjädrad allians möjlig. Det är svårt att se några skäl till att de andra borgerliga partierna skulle tveka till samarbete, förutom en tänkbar risk att FP plockar väljare från dem. Men den risken är värd att ta för ett trovärdigt alternativ till gängse S-majoritet.
Hur lyckad alliansens förening på riksplanet än är fungerar inte konceptet överallt. På den regionala och inte minst den kommunala nivån väger saker som historia och personkemi tungt. Partirepresentationen kan också se annorlunda ut vilket kan försvåra ett allianssamarbete, eller medföra att ett sådant inte ens är önskvärt. I ovan nämnda östgötska kommuner finns uppenbarligen möjligheten. Frågan är: Finns viljan?