Den svenska arbetsmarknaden har förändrats mycket de senaste decennierna. De tidsbegränsade anställningarna har ökat kraftigt, tjänstesektorn har vuxit medan industrin har krympt och egenföretagarna har blivit fler. Samtidigt är socialförsäkringar och kollektivavtal fortfarande anpassade efter fasta anställningar.
Konsekvensen är att allt fler människor som går till jobbet varje morgon och betalar skatt, inte omfattas av samma sociala trygghetssystem och kollektivavtalade förmåner som de fast anställda.
Detta har SR:s Kaliber uppmärksammat i reportageserien De osäkert anställda. Där släpptes nyheten att oppositionen - S, V, MP och SD - vill göra en återställare av reglerna för att få f-skattsedel. 2009 lättade nämligen alliansregeringen på kraven för att få f-skattsedel. Innan dess hade det varit svårt för tjänsteföretagare med bara en uppdragsgivare att bli godkända. Detta slog särskilt mot offentliganställda som ville starta eget, eftersom den naturliga uppdragsgivaren för till exempel en sjukgymnast med egen firma är landstinget. Regeringen hoppades därför att kvinnor skulle gynnas av de nya reglerna.
Men Kaliber har inte frågat efter egenföretagare som trivs med sin situation. De fokuserar på "ofrivilliga företagare"; före detta anställda som ställs inför valet att fortsätta jobba för arbetsgivaren som egen företagare eller att förlora jobbet. Och oppositionen säger "backa bandet - ingen som inte har flera uppdragsgivare ska få driva företag!".
Det är en destruktiv reaktion. Ofrivilliga företagare är ett problem, men lösningen är inte att hindra motiverade människor från att starta och driva företag. Företagarna bär Sveriges välstånd på sina axlar, och varje regel som gör det svårare och krångligare att driva företag slår mot välfärden för alla i landet.
Samtidigt är reaktionen typisk för vänsterns inställning till tillväxt och arbetsmarknad. Utvecklingen mot allt fler tidsbegränsade anställningar har pågått länge, men i stället för att försöka uppdatera sig har facken och framförallt LO klamrat sig fast vid normen om den fasta anställningen och därmed förstärkt "insider/outsider"-problematiken. Det är inte konstigt att så få unga vill vara med i LO.
Oppositionen vägrar också - liksom Kaliber - att fundera över vad utvecklingen beror på. Att arbetsgivare är så rädda för att fastanställa personal att de skapar de mest fantasifulla varianter av tidsbegränsade anställningar, "utlasningar" och "ofrivilliga företagare" har ju orsaker: Överreglering, alltför långtgående arbetsgivaransvar och en lagstiftad maktobalans mellan arbetsmarknadens parter. Att vänstern tror att lösningen är ännu mer regleringar och facklig makt är ologiskt men ett faktum. Att alliansen inte vågar ta i frågan slår mot de svagaste på arbetsmarknaden - daglönare, timvikarier, och de som överhuvudtaget inte får ett jobb.