Det är snart ett år sedan Jan Björklund övertog partiledarskapet i fp. Valnederlaget 2006, fp tappade hälften av sina väljare, och dataintrånget blev företrädaren Lars Leijonborgs fall. Internt tyckte många dessutom att den kravretorik som blivit hans signum hade gått för långt.
Men på ett område har kravretoriken ovillkorligt stöd: Skolpolitiken. Där har Björklund inte vikt en millimeter från sin övertygelse om att "ställa krav är att bry sig". Även i gårdagens tal i Almedalen - där det regnet upphörde precis innan fp-ledaren äntrade scenen - upprepades detta Björklundska mantra.
Och det är främst som utbildningsminister Björklund har synts, även sedan han blev partiledare. På gott och ont.
Skolan är en hjärtefråga för fp och Björklunds nit har starkt internt stöd. Även de som är insatta i och intresserade av skolfrågor har förtroende för hans politik. Men resten då? De som brinner för annat. Varför ska de rösta på fp?
Fp ligger inte nära fyraprocentsspärren, men gör heller inga framryckningar i opinionen. Kort sagt händer det inte så mycket med väljarstödet och frågan är om det bekymrar Björklund. Det borde det göra.
Men under Almedalsveckans första dag var det en avspänd Björklund som mötte pressen och la fram fp: s tillväxtpaket, där själva nyheten var förslaget om att sänka bolagsskatten. För att skapa fler företag, större investeringar och fler jobb.
Fp: s stiltje i opinionen kom inte på tal. Det gjorde däremot väljarnas motiga inställning till regeringens politik.
Det är komplicerat att sitta i en koalitionsregering och vara minister och partiledare på samma gång. Å ena sidan måste man tänka på partiets framtid - å andra sidan på regeringsdugligheten.
Under Björklunds första år som partiledare har han satt arbetet i regeringen främst. Han har i och för sig skapat en tydlig profil i skolfrågor, men därutöver har det inte hänt så mycket. Sannolikt förklarar det också varför det går så trögt för fp.
Men taktiskt sett, med tanke på att kd kan åka ur riksdagen, måste fp gå framåt om de borgerliga ska kunna vinna nästa val. Och då krävs att Björklund ger partiledarskapet större utrymme och breddar politiken. För att locka även de som inte har skopolitiken som riktmärke när de röstar.
Om Björklund inte gör det riskerar fp att försvinna i bruset kring de andra borgerliga partierna.
Tillväxtspaketet är positivt eftersom det handlar om annat än skolan. Förslagen - där även ett införande av euron och slopandet av värnskatten finns med - skulle dessutom gynna tillväxten om de infördes. Men de gör det inte det lättare för väljarna att skilja fp från de andra allianspartierna.
Jan Björklunds tal i Almedalen i går kväll var dock inte helt befriat från flirtiga inslag. "Sverige bör planera för en generell skattesänkning för pensionärer" är en uppenbar flirt med en av de största väljargrupperna.
Kanske har han ändå insett att fp måste bli mer flirtigt. Både för sin egen skull och för den borgerliga alliansens skull.