Förenta Nationerna för gårdagens politik. FN:s generalförsamling röstade i går igenom en resolution som kritiserade den del av Israels barriär som byggs på det ockuperade Västbanken. Palestinierna har lärt sig det diplomatiska spelet, men inte till någon nytta eftersom Israels nuvarande ledning inte lyssnar på FN.
Det börjar stå klart att FN är på väg att degenerera till ett diplomatiskt slagträ. Dess resolutioner efterlevs inte och det är länge sedan FN kunde påverka enskilda länder som Israel med ett för- dömande. FN:s legitimitet är redan ifrågasatt av grupper i bland annat USA och Israel.
FN:s generalförsamling används i dag för staters diplomatiska egenintresse. Om denna utveckling fortsätter finns risken att alla i framtiden helt kommer att ignorera FN. Israels nuvarande regering anser antagligen att dess rätt att försvara sin befolkning är äldre än folkrätten som FN:s generalförsamling baserar den aktuella resolution på.
Konflikten tär på både israeler och palestinier men även på FN:s rykte. Redan 1948 då FN-sändebudet Greve Folke Bernadotte mördades visade sig konflikten farlig för FN. Dess medlingsförsök i konflikten har alltid mötts med begränsad framgång. FN:s rykte står åter på spel.
Generalförsamlingens resolution är tandlös om inte säkerhetsrådet väljer att agera i enlighet med den. Detta visar tydligt dissonansen mellan det diplomatiska spelet i FN och situationen på marken.
Det är inte bara FN:s oförmåga att agera effektivt mot att Sharon leder sitt land in i en politisk återvändsgränd, med segregation som förtecken, som är diskutabel. I Sudan närmar sig situationen etnisk rensning. Arabisk milis, till synes stödd av Sudans egen regering, driver just nu en miljon människor på flykt.
Hittills har FN:s generalsekreterares besök i Sudan inte betytt nämnvärt för människorna på flykt. Situationen riskerar att utvecklas till ett folkmord. Detta sker tio år efter folkmordet i Rwanda. Kofi Annan var då chef för FN:s fredsbevarande operationer. På tio år har inte FN blivit bättre på att möta akuta konflikter. Det vore bättre om general- sekreteraren inte till varje pris sökte konsensus utan vågade stå för en egen linje. Dag Hammarskjöld var till exempel aldrig rädd för att trotsa stormakterna.