Mitt i högsommaren har debatten om hur FN:s säkerhetsråd skall se ut i framtiden blossat upp -- ännu en gång. I måndags lämnade de så kallade G4-länderna -- Brasilien, Japan, Tyskland och Indien -- in ett förslag i generalförsamlingen, som går ut på att säkerhetsrådet utökas från 15 till 25 medlemmar.
G4-länderna vill själva lägga beslag på fyra permanenta platser i rådet. Ytterligare två permanenta platser reserveras för afrikanska länder. Övriga fyra platser är tänkta att bli icke-permanenta, det vill säga rotera mellan medlemsstaterna.
Nu väntar svåra överläggningar. G4-gruppen hoppas att generalförsamlingen skall kunna rösta om förslaget redan i veckan -- men sannolikt tar det längre tid än så.
Av dagens fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet är det endast Frankrike och Storbritannien som stöder G4-gruppens planer. USA har hittills bara uttryckt stöd för Japan, medan Kina är starkt emot att ge Japan en permanent plats.
Säkerhetsrådets framtida utformning är en av de viktigaste frågorna som medlemsländerna i dag har att ta ställning till.
När FN uppmärksammas är det ofta organisationens brister som framhävs. Det finns onekligen många tragiska exempel där världsorganisationen borde, och kunde, ha gjort mycket mer för att hindra katastrofer och rädda människoliv.
I dagarna påminns vi om hur FN och det övriga världssamfundet vände bort blicken när över 8 000 muslimska pojkar och män kallblodigt mördades i Srebrenica för tio år sedan. Närmare i tiden ligger humanitära katastrofer som Darfurkonflikten och den brutala konflikten i Kongo-Kinshasa.
Gång på gång får säkerhetsrådet kritik för att det inte agerar tillräckligt kraftfullt, eller för sent. Men rådet är ingen arena för altruistiska världsförbättrare, utan styrs av enskilda stater som var och en har sin egen agenda. Kort sagt kan säkerhetsrådet aldrig bli bättre eller mer effektivt än vad rådets enskilda medlemmar tillåter det att vara.
Visst vore det önskvärt med en mer tidsenlig sammansättning av säkerhetsrådet. Men det är minst lika viktigt att reformerna skapar förutsättningar för handlingskraftigt agerande.
Om FN skall kunna bevara sin trovärdighet måste organisationen öka sina möjligheter att ingripa mot folkmord och humanitära katastrofer.