Motbjudande, sexistisk exploatering eller charmig, harmlös underhållning?
Åsikterna om cheerleadingteamet Lion Girls framträdanden under Lin-köping HC:s hemmamatcher går minst sagt isär.
I en debattartikel i måndagens Corren kritiserade Johanna Wiklund LHC för att ha en sexistisk kvinnosyn.
"Att cheerleaders hjälper till att höja stämningen när de kör hela program med formationer, hopp och ramsor köper jag utan problem men vickande höfter, stjärtar och bröst under de tiotalet sekunder mellan avblåsning och nedsläpp har ingenting med ishockey att göra," skrev hon.
Sedan dess har debattforumet på Corren.se nästan svämmat över av alla inlägg i frågan.
En del skribenter -- framför allt kvinnor -- håller med Johanna Wiklund om att cheerleadingen under LHC:s hemmamatcher borde slopas. "Kvinnorna utmålas som något som ska vara till för männen att se på, sexobjekt," skriver "Maria".
Andra debattörer -- framför allt män -- är i stället upprörda över att frågan ens diskuteras. "Eftersom det är mest män som besöker hockeyarenorna så är det väl bra om de kan få lite kvinnlig fägring att vila ögonen på", skriver till exempel "Rudolf".
Cheerleader-tjejerna själva verkar mest oförstående inför kalabaliken. I en artikel på sportsidorna i dag förklarar Lion Girls-medlemmarna Caroline Erman och Frida Warnecke att dansandet inte är någon "plojgrej" för dem. De tränar hårt och tycker att det är roligt att vara med på LHC:s matcher.
Ingen har tvingat Lion Girls att uppträda. Flickorna själva är glada och nöjda. Då borde allt vara frid och fröjd. Eller?
Riktigt så enkelt är det inte.
Cheerleading kan onekligen vara en tuff och krävande sport. När duktiga cheerleaders framför sina koreograferade shower i hög fart är det svårt att inte imponeras av deras skicklighet.
Men under LHC:s matcher reduceras sporten till ren förströelse.
Match efter match förmedlas budskapet att det är männens aktiviteter som spelar roll. De manliga hockey-spelarna bedöms efter sina prestationer -- medan de unga kvinnorna i cheerleadingteamet bedöms efter hur de ser ut. Männen är aktörer, medan flickornas aktiviteter snarare utgör en slags dekoration.
Och då blir hela företeelsen betydligt mer problematisk.
Antagligen är det få manliga hockeybesökare som ens har reflekterat särskilt mycket över cheerleader- tjejernas roll under LHC:s matcher. Många skulle säkert gärna -- som Torbjörn Gustavsson, Correns social- demokratiske krönikör, gjorde i går -- utnämna hela debatten om LHC:s cheerleading-tjejer till "årets pseudo-händelse".
Men det är just det som är problemet. Unga flickor betraktas så ofta som objekt att det är få som ens orkar se mönstret, eller som reagerar när det sker. Ändå bidrar varje enskilt fall till att befästa en ordning där kvinnor värderas lägre än män.
LHC:s klubbledning borde verk- ligen fundera över varför de behöver unga -- ofta lättklädda -- kvinnor för att "lätta upp stämningen" för den i huvudsak manliga publiken.
Det är hög tid att slopa dansen och fokusera på hockeyn.