Back to basic. När borgarpartierna rustar för att vinna valet 2006, svarar socialdemokraterna med den retoriska arsenal som legat nedplockad i många år i de förseglade byrålådorna på Sveagatan 68. Skattehöjningar för att hävda folkets välfärd, gemensamma lösningar i stället för privatiseringar, intensifierad kamp för kollektivt finansierade socialförsäkringar och löften om att bryta nacken av den höga arbetslösheten.
Statsminister Göran Persson sparade inte på krutet när han framträdde vid socialdemokraternas kommundagar. Det mesta han sa var utmärkt. Rena njutningen för en värdekonservativ, traditionell sosse. Men går det att lita på Perssons ord? Nu attackerar han de skattesubventionerade privatskolorna ("friskolorna") -- trots att partiet inte gjort ett dugg för att stoppa dem. Nu ondgör han sig över privatiseringen av den offentliga sektorn -- som tillåtits växa oavbrutet sedan socialdemokraterna återkom till makten 1994. Nu ömmar han för socialförsäkringarnas utformning -- som han ifrågasatte för bara drygt ett år sedan.
Jag utgår från att partiledaren menar allvar. Att han och partiledningen, efter att ha avlyssnat de viskningar och rop som tränger upp från rörelsens rötter, kommit till insikt om att politiken måste vridas vänsterut om valet ska vinnas.
Göran Hägglund, kristdemokraternas ordförande, läste högt ur Per-Albin Hanssons folkhemstal vid partiets möte i Örebro. Hägglund menar att folkhemmet förvandlats till en rövarkula. Att slutsatsen är riktig visar svindlerierna bland näringslivets toppar, och den fräcka girigheten som demonstreras av politiker och förtroendevalda inom facken.
Så går det när en värdegrund baserad på solidaritet och gemensamt ansvarstagande ersätts av kallhamrat marknadstänkande. Borgarpartierna vill mer av det senare. Vad socialdemokraterna vill återstår att se.