Trycket ökar för att även vi i Sverige ska få folkomrösta om förslaget till ny konstitution för EU. I takt med att allt fler länder bestämmer sig för att fråga folket blir det allt mer orimligt att förvägra de svenska väljarna samma rätt. De senaste veckorna har Storbritanniens premiärminister och Polens president uttalat sig för folkomröstning i sina respektive länder. Sedan tidigare är det i praktiken klart att det blir folkomröstningar i Danmark, Irland, Belgien, Luxemburg, Belgien och Spanien. I länder som Finland, Frankrike, Italien och Tjeckien diskuteras frågan för fullt.
Ett huvudargument mot en folkomröstning är att det är riksdagen som ska bestämma. En folkomröstning skulle ta bort makt från vår representativa demokrati. Men faktum är att när dagens riksdag valdes så var innehållet i förslaget till konstitution helt okänt. Dessutom gjorde flera partier, inte minst socialdemokraterna, allt för att inte diskutera EU-frågorna på allvar i valrörelsen 2002. Om dagens riksdag skulle anta förslaget till konstitution så har väljarna förvägrats varje möjlighet att påverka frågan.
Ett andra argument är att frågan inte passar för en folkomröstning. Argumentet bygger ofta på att det skulle vara bättre att folkomrösta om mer praktiska och konkreta frågor än om en konstitution. Men är det inte tvärtom? Praktiska beslut kan för det mesta ändras om man ångrar sig. Men all erfarenhet säger att makt som har överlåtits till EU inte sedan går att få tillbaks. I den nya konstitutionen överförs makt och självbestämmande från Sverige till EU, från riksdagen till EU:s institutioner. Denna makt ska enligt vår grundlag "utgå från folket". Om den ska överlämnas till institutioner som är svåra att påverka bör man rimligen fråga folket om lov. Därför är EU:s konstitution en mycket lämplig fråga att folkomrösta om.
Ett tredje argument är att förslaget till konstitution bara innebär mindre förändringar och därför inte kräver en folkomröstning. Det är helt enkelt inte sant. Förslaget som nu förhandlas är ett rejält kliv i EU:s omvandling till en federal statsbildning. EU görs mer överstatligt när vetorättens tas bort på många områden. De stora ländernas makt ökar på de små staternas bekostnad. Man skriver in i konstitutionen att EU-rätten alltid går före nationella lagar. EU ges ett gemensamt försvar och bli en militär allians. EU ska få mer makt över våra rättssystem. Unionen får gemensam president och utrikesminister, dessutom gemensam flagga, nationalsång och nationaldag.
Ett fjärde argument mot folkomröstning är att frågan är för komplicerad. Det är ett argument som andas folkförakt. EMU-folkomröstningen visar att folk mycket väl kan och vill rösta om EU:s utveckling. Grunddragen i konstitutionen är inte speciellt svåra att ta ställning till. En folkomröstning leder dessutom till debatt och folkbildning som har ett stort demokratiskt värde i sig.
Det egentliga skälet till att regeringen och andra EU-anhängare inte vill ha en folkomröstning är sannolikt att det nog skulle bli ett nej i en folkomröstning om konstitutionen. Folkomröstningen om EMU visade att majoriteten av svenska folket inte vill centralisera mer makt till EU. Den visade dessutom att man röstade efter egen övertygelse och sakargument trots att ja-sidan använde hundratals miljoner i sin propaganda för ett ja. Efter EMU-omröstningen har vi också kunna se att det gick bra att rösta nej och att de hotbilder som målats upp om vad som skulle ske efter ett nej aldrig besannades. Sammantaget gör nog detta att ja-partierna helt enkelt inte vågar fråga väljarna om EU:s konstitution.
Självklart bör vi folkomrösta om konstitutionen även i Sverige. Valet till EU-parlamentet är ett utmärkt tillfälle att visa vad man tycker. En röst på vänsterpartiet är en röst för folkomröstning om EU:s konstitution.
KRÖNIKAN