Till och med de mest benhårda libertarianerna önskar sig en nattväktarstat, där den offentliga sektorn begränsar sig till ordningsmakt, rättsväsende och försvar. I det avseendet uppfyller den svenska staten knappast sina grundläggande förpliktelser gentemot medborgarna.
I de senaste årens försvarsdiskussion har alltför ofta de internationella insatserna ställts mot försvaret av det egna territoriet. Så får det inte vara. Därför är det välkommet att Folkpartiet nu presenterar en ny försvarspolitik och kräver upprustning av den svenska försvarsförmågan. Det är också bra att man tydliggör att utlandsinsatserna och försvaret av Sverige inte får ställas mot varandra. Doktrinen "Sverige försvaras bäst i Afghanistan" håller inte.
Man kan dock fråga sig varför inte Folkpartiet reagerat tidigare. Avskaffandet av den allmänna värnplikten har genomförts som en konsekvens av att det nästan obefintliga försvaret inte kunnat erbjuda alla förpliktigade en plats. Därför har frivillighetsinslaget ökat efter hand, vilket gjorde att värnpliktsförsvaret kunde avskaffas utan att någon höjde på ögonbrynen. Detta trots att utvärderingar som gjorts i länder som tidigare gått från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar visar att det blir både dyrare och leder till ett sämre rekryteringsunderlag.
Låt oss hoppas att Folkpartiets nya försvarspolitiska plattform vinner genklang i den övriga alliansen. Försvaret får inte fungera som en budgetregulator, där de säkerhetspolitiska analyserna anpassas till budgetutrymmet. Försvaret måste få kosta, men ineffektivitet och resursslöseri måste givetvis motverkas precis som inom den övriga offentliga sektorn.
Den ryska gasledningen har flyttat fram det alltmer odemokratiska Rysslands geopolitiska intressesfär. Samtidigt fortsätter Gotland att vara oförsvarat, sånär som på ett antal magasinerade stridsvagnar. En nätt liten välkomstgåva till en möjlig angripare.
Sverige har en lång tradition av att ignorera säkerhetspolitiska signaler i närområdet. Man rustade ned lagom till utbrotten av såväl det första som det andra världskriget. Att våra grannländer ser annorlunda på läget är helt uppenbart. Redan år 2004 sade finska presidenten Tarja Halonen: "Vi finländare har en ganska så stor yta och vi befinner oss i ett sådant geopolitiskt läge att vi inte riktigt kan göra som svenskarna och lämna åt grannarna att sköta försvaret".
Sverige bör fortsätta med de internationella åtagandena, men får inte åsidosätta försvaret av det egna landet, som trots allt är en av statens mest grundläggande uppgifter. Att förespråka ett starkt försvar betyder inte att man ser potentiella angripare i varenda vrå, lika lite som den som skaffar en bra hemförsäkring ständigt går och oroar sig för eldsvåda.