Ett bråk har uppstått inom den borgerliga alliansen. Moderaterna ochfolkpartiet har flugit ihop om den ekonomiska politiken. Var allianseninte starkare än så? Har de kannibalistiska instinkterna redan hunnitifatt? Nja, riktigt så enkelt är det inte.
"Helt oacceptabla sociala effekter". Så sade folkpartiledaren LarsLeijonborg för ett litet tag sedan apropå moderaternas förslag tillförändringar i sjukförsäkringssystemet. Och då var det ingen groda somslank ur munnen på honom, utan helt i linje med ett tonfall som blivitvanligare från honom och hans partikamrater på sistone.
Folkpartiet -- framför allt det "nya" som framträtt sedan förravalrörelsen -- har många bra sidor. Men flera mindre tilltalande också.Till dessa senare hör självgodheten, en känsla som befordrarinställningen att man är sig själv närmast. Det är i grunden rationelltför ett politiskt parti, men inte i en situation där man bundit sig församarbete och allas framgång är beroende av en uppriktig vilja tillgemensam uppslutning.
Extra känsligt blir det förstås om partiet ifråga har gjort ettsensationellt succéval och efteråt finner att opinionssiffrorna interiktigt motsvarar valresultatet och kanske inte kommer göra der nästaval heller. Och om partiet bär på självuppfattningen att man egentligenförtjänar femtioen procent, då blir förstås frestelsen att plocka poängfrån alliansbröderna stor. Speciellt som dessa kan antas vara lojalanog att fortsätta stå raka i ledet.
Men allt har sina gränser. Det är det moderaterna nu demonstrerarnär de helt sonika drar ned byxorna på folkpartiets ekonomiska politik.Moderaternas chefsekonom Anders Borg har gjort folkpartiet otjänstenatt gå igenom hela deras förslag på allvar. Det senaste av hansåterkommande mejl kring dylika frågor ägnas helt åt att praktiskt tagetkrona för krona visa att folkpartiets politik inte går ihop. Budgetenär inte i balans och skatteförslagen har en försumbar inverkan på deflestas marginalskatter.
Leijonborg harinte varit sen att gå i svaromål i ett egetmejl, men vidrör symtomatiskt nog inte kritiken kring skatterna.Partisekreteraren Johan Jakobsson intar den troskyldiges pose ochförklarar att de minsann inte skulle vilja använda sin energi till attangripa ett annat parti i alliansen på det här sättet.
Rätt magstarkt med tanke på att det är precis det de har gjort. Frånatt ha arrangerat ett helt seminarium kring socialförsäkringar medsyftet att misstänkliggöra moderaternas förslag till att beställa egnamätningar om moderaternas trovärdighetsproblem och dessutom spinna pådessa i artiklar.
Jodå, det är ett bråk. Men inte på det "gamla" borgerliga sättet,att två partier dammar på varand-ra för att vinna poäng. Det handlar omatt folkpartiet brutit en fredsöverenskommelse i cyniskt egenintresseoch att moderaterna fått nog och svarat upp med en saklig kritik som ärsvår att ifrågasätta.
Mycket tyder på att den svenska enpartistaten går i graven 2006 omden borgerliga alliansen håller ihop. Konsekvenserna av att ett enskiltparti bryter formationen och börjar hugga de andra i ryggen kan blidramatiska. Något för folkpartiets strateger att begrunda över julmaten.