Tack vare regeringens jobbpolitik har Sverige 50 000 fler sysselsatta i dag än 2006 och de flesta ekonomer är överens om jobbskatteavdragets positiva effekter. Extrapengarna till kommunerna var också nödvändiga för att mildra finanskrisens återverkningar.
Nu använder regeringen det begränsade budgetutrymmet till att kompensera grupper som har kommit i kläm. Fem miljarder kronor satsas på sänkt skatt till pensionärerna. Det mest glädjande är att de som har det sämst ställt, garantipensionärerna, får en ordentlig kassaförstärkning.
En annan grupp som har det tufft är småbarnsfamiljer, framför allt ensamstående med barn. För att förbättra deras ekonomiska situation höjer regeringen flerbarnstillägget.
I övrigt är vårbudgeten ganska tunn. Regeringens prognos för arbetslösheten under de kommande åren (8,8 procent 2011 och 8 procent 2012) är visserligen klart mycket bättre än tidigare prognoser. Men siffrorna är ändå alldeles höga.
Om arbetslösheten faller får regeringen mer pengar till offensiva satsningar. Därför hade man hoppats på åtgärder som underlättar för företagen att anställa, till exempel sänkta arbetsgivaravgifter eller en sänkning av tjänstemomsen till 12 procent. Det är svårt att förstå varför regeringen dröjer med företagarpolitiken.
Arbetsmarknadsåtgärder, som kortare kvalificeringstid för nystartsjobb är inte fel, men helt otillräckliga.
Det brukar dröja innan jobben kommer tillbaka efter en konjunkturuppgång. Därför går det knappast heller att göra en ordentlig utvärdering av jobbskatteavdragets effekter förrän en bra bit in på nästa mandatperiod.
Thomas Östros kommentarer i går ger anledning till oro. De rödgröna kommer med all sannolikhet att riva upp regeringens reformer om de vinner valet i höst. Östros publikfriande anklagelser om ofinansierade skattesänkningar för de rika visar i alla fall på en total brist på sjukdomsinsikt.
Östros påstår sig företräda en politik som vill skapa nya jobb, fortfarande oklart hur, och samtidigt stärka statens finanser. Då gäller det att komma ihåg oppositionens överbudspolitik. Ännu mer pengar till kommunerna, högre nivåer i socialförsäkringssystemen och ekonomiska stödinsatser för att rädda Saab är bara några exempel ur högen.
I stället för att presentera en politik som går ihop fortsätter oppositionen att skuldbelägga regeringen för finanskrisens verkningar. Den refrängen börjar bli väl uttjatad.
Anders Borg levererade i går litet valgodis till några strategiska väljargrupper. Förhoppningsvis har han några godbitar kvar i bakfickan. Låt oss hoppas att det också är rätt sorts piller. Fler jobb måste fortfarande gå före allt annat.