Ett genomgående tema i debatten efter terrordåden i London har varit att terrorismen inte har med islam att göra, att den är ett verk av en minoritet av extremister. Det är viktigt att hålla begreppen isär, att inte kollektivt skuldbelägga.
Men diskussionen kan inte stanna där. Det sammanhang ur vilket extremismen, såväl den våldsammma som den betydligt mer spridda, icke-våldsamma dogmatismen hämtar sin näring måste uppmärksammas.
Det gör den brittisk-indiske författaren Salman Rushdie i en artikel i tidningen The Times i veckan. Rushdies namn är för alltid förknippat med den "fatwa", dödsdom, som utfärdades mot honom för sexton år sedan, efter att han i en roman ansågs ha skrivit hädiskt om profeten Muhammed.
Men precis som den sekulärt muslimska, Somaliskfödda politikern Ayaan Hirsi Ali i Nederländerna fortsätter Rushdie modigt sin opinionsbildning för en reformering av islam.
Salman Rushdie framhåller att det inte bara är den våldsamma jihadideologin som måste bekämpas, utan också den traditionalism som är grunden till islams problem. "Vad som behövs är en förflyttning bortom traditionen -- inget mindre än en reformrörelse som kan föra islams grundfrågor in i den moderna tiden", skriver han.
En sådan reformation kräver att Koranen betraktas som ett historiskt dokument som det är legitimt att omtolka, så att den anpassas till senare tiders förutsättningar.
Det är just det faktum att det under nästan tusen år varit förbjudet att göra sådana omtolkningar som hämmat intellektuell och demokratisk utveckling i den muslimska världen. Det dogmatiska förhållningssättet till de religiösa texterna -- Koranen och hadith, profeten Muhammeds exempel -- har skapat en slutenhet generellt, en intolerans mot avvikande meningar i allmänhet. Islams värld har aldrig upplevt den upplysning som i väst startade med just ifrågasättandet av kyrkans dogmer. I dag, när miljontals muslimer lever i Europa, borde förutsättningarna för en islamisk reformation vara de bästa. I stället har raka motsatsen inträffat; den religiösa fundamentalismen har bara vuxit i styrka. Det är Europas politiker och intellektuella som svikit sitt ansvar.
Det krävdes en massaker för att den brittiska regeringen skulle inse det absurda i att låta Storbritannien bli en tummelplats för all världens islamiska extremister som förvandlat London till "Londonistan", huvudstad för den internationella islamismen.
Hittills har inte heller de europeiska attityderna på något sätt stimulerat ett kritiskt, muslimskt tänkande i förhållande till de religiösa dogmerna. Hur kan man förvänta sig muslimska omprövningar när europeiska opinionsbildare själva regelmässigt bemöter varje kritisk synpunkt på islam med anklagelser om "islamofobi"? Den islamiska fundamentalismen har ingen bättre försvarare än de européer som tror sig vara progressiva och försvara mångkulturalismen.
Om Salman Rushdie hade varit svensk författare skulle han ha kölhalats som "främlingsfientlig" på de flesta svenska ledarsidor.