Den som har åldern inne minns säkert de frejdiga holmgångarna mellan Olof Palme och Torbjörn Fälldin eller Gösta Bohman. Sedan dess har den politiska debatten blivit mindre spontan.
Svensk politik är i dag främst en kamp mellan två stora mittenpartier (S och M) som till stor del slåss om samma väljare. Och även om det finns väsentliga åsiktsskillnader så låter partierna förvånansvärt likartade i sin retorik.
Efter duellen i Sveriges Radios Studio Ett tidigare i veckan drog en lyssnare slutsatsen att M och S gärna kunde bilda regering. De var ju överens om nästan allt.
Med all respekt för att partierna måste paketera sitt budskap på ett tilltalande sätt, finns det ändå finnas en gräns för hur mycket PR-konsulter ska styra över. Väljarna är inte dumma. Om inte politikerna talar ur hjärtat vinner de knappast väljarnas förtroende. Överdrivet taktiserande slår till sist tillbaka på politikerna själva.
Nu är det inget fel på Reinfeldts eller Sahlins samhällsengagemang. Problemet är bristen på spontanitet i den politiska diskussionen.
Efter bakslag i flera mätningar går alliansen fram rejält i Synovates senaste väljarbarometer. Enligt undersökningen har skillnaden mellan blocken krympt ihop till endast tre procent i de rödgrönas favör. Det finns inga riktigt bra förklaringar till omsvängningen i opinionen, förutom att den för de borgerliga partierna ogynnsamma mediastormen kring sjukförsäkringarna nu har bedarrat.
Alliansregeringen har, till skillnad från vänsterblocket, en konsekvent och sammanhållen linje i den ekonomiska politiken. Vad som har fallerat är förmågan att knyta inriktningen i sakfrågorna till politiska visioner, att förklara varför ersättningssystem och skattenivåer behöver justeras. Det räcker inte längre att bara påtala splittringen på motståndarsidan.
Forskarna Grusell och Nord har utifrån studier av EU-valet 2009 bekräftat att partierna anpassar sin reklam efter målgruppen. Men en annan lärdom av valet till EU-parlamentet är att tydlighet premieras av väljarna. Folkpartiet med sin höga profil i EU-frågorna belönades av väljarna. medan S och M förlorade röster på sin otydlighet.
Vi får inte heller glömma hur alliansen vann valet 2006: Med ett tydligt fokus på jobbpolitiken och genom att förmedla en bild av enighet och sammanhållning. Om allianspartierna kan förklara hur och varför jobbpolitiken bör få väljarnas stöd under ytterligare fyra år är halva valsegern vunnen.
Reinfeldt skulle vinna på att visa mer engagemang och vilka visioner han brinner för. Lite mer patos och temperament i politiken är ett bra alternativ till alltför utstuderade PR-budskap.