Enligt både Skops och Demoskops senaste mätningar leder den borgerliga alliansen tryggt. Men numera har man också en nykomling bland partierna, nämligen Gudrun Schymans förmodade feministlista. Temo har undersökt hur pass många som skulle rösta på ett sådant parti i dag och uppmätt ett stöd på sju procentenheter.
Ända sedan Schyman kallade till presskonferens för några dagar sedan för att presentera Feministiskt initiativ har debatten gått het kring frågan om det kommande feministpartiets inverkan på den feministiska saken. Kommer Schyman och resten av initiativtagarna att hjälpa eller stjälpa den feministiska kampen? Är deras upplägg och framtoning så frän/vänstervriden/dogmatisk att den stöter bort dem som annars hade ställt sig som mer nyktra sympatisörer till en feministisk agenda?
Att döma av initiativtagarnas första framträdanden är den risken tämligen stor. Men i ljuset av Temomätningen förtjänar partiets framtid också en mer kallblodig politisk analys.
Den stora faran för socialdemokraterna är att feministpartiet tar röster från de nuvarande båda stödpartierna vänsterpartiet och miljöpartiet i så hög grad att ett av dem eller båda hamnar utanför riksdagen. Då blir det väsentligt svårare för Göran Persson att bilda regering. Hamnar bara ett av de båda utanför träder rimligtvis Schyman in som ny samarbetspartner, men det kräver förstås att hon lyckas ta sig in i riksdagen själv.
Räcker då sju procent i det här läget? Det är frågan. En jämförelse med den tidigare uppstickaren Ny demokrati talar både för och emot. När en motsvarande mätning gjordes inför Ny demokratis födsel i början av nittiotalet fick partiet väsentligt högre initiala sympatier än de sju procent som i det här läget tillfaller Schyman. Och in i riksdagen kom man som bekant, men enbart med sex procent. Rejält lägre siffror än vad som allra först noterades.
Gäller samma logik feministpartiet har de ingen chans. Anledningen är det politiska och mediala bombardemang som Ny demokrati fick genomlida under valrörelsen och som förstås kommer att drabba även Schymans parti.
Dock finns en viktig skillnad. Schyman verkar i ett etablerat nätverk inom den svenska akademiska, mediala och kulturella eliten. Ny demokrati bestod av outsiders, som dessutom torgförde ett budskap som utmanade konvenansen. "Behandlingen" av de båda skiljer sig och kommer sannolikt att skilja sig åt.
För Schymans del är frågan vilken av effekterna som kommer att överväga. Har hon inte mer än sju procent i det här läget blir det svårt; å andra sidan har hon rejäl uppbackning inom breda delar av Tyckar-Sverige.
Slutsatsen måste te sig hisnande i Perssons ögon: Feministpartiet kan mycket väl komma att klamra sig precis runt, och i sista stund under, fyraprocentsspärren. Liksom både vänsterpartiet och miljöpartiet. Kvar blir då socialdemokraterna ensamma i riksdagen som enda oppositionsparti under en borgerlig regering.