Det har varit mycket snack om färgen rosa sedan genusforskaren Fanny Ambjörnssons bok Rosa den farliga färgen kom ut. Hon säger att föräldrar vars döttrar vill bära rosa skäms eftersom det tolkas som dålig smak.
Flera journalister ger henne rätt. GP:s ledarskribent Malin Lernfelt skriver att hon "känner ett obehag" när dottern vill gå klädd i rosa eftersom det signalerar "infantil kvinnlighet". DN:s Fredrik Strage tänker ge sin dotter rosa kläder när hon ber om det, men hoppas att hon ska "läsa några poäng genusvetenskap" först.
Föräldrarna är alltså inte rädda för att uppfattas som att de har dålig smak, utan att de inte är tillräckligt genusmedvetna. Därför är det intressant när Ambjörnsson i Paus (26/11) säger att föraktet för rosa sorgligt nog visar på ett underliggande kvinnoförakt. Det är ju kollegor till henne, andra genusforskare, som har präntat in i medvetna medelklassföräldrar att småflickor i rosa är i behov av genuspedagogik. Lider genusforskarna av kvinnoförakt?