Yvonne Stolt är inte bara politiker - hon är mamma också. När hennes barn polisanmäldes av sin rektor blev Stolt arg och gjorde en anmälan till Skolverket. Så får föräldrar göra.
Men när Yvonne Stolt senare, som s-ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Vadstena, fick möjligheten att avsluta samma rektors anställning gjorde hon inte det rätta: Lämnade rummet. Hon deltog i beslutet, trots sin privata konflikt med rektorn.
I ett debattinlägg (Corren 7/1) om dessa händelser skriver Yvonne Stolt om grundskolors polisanmälningar av elever. Innan en polisanmälan ska skolan göra en utredning där alla inblandade - föräldrar och elever - är med. Först därefter kan skolan bedöma om en polisanmälan ska göras, enligt Stolt.
Men en polisanmälan är inget straff - det är något man gör för att polisen ska utreda om brott har begåtts.
När polisen gör en brottsutredning är det viktigt att misstänkta, offer och vittnen inte har snackat ihop sig om vad de ska säga, att teknisk bevisning fortfarande finns intakt och att händelsen finns färsk i minnet hos alla inblandade.
Därför har Yvonne Stolt fel. Oavsett hur detaljerna såg ut när hennes eget barn polisanmäldes - hennes generella idé håller inte.
När rektorn på en skola tror att ett brott har begåtts och vill polisanmäla så är det bara att göra det. Ingenting motiverar att rektor och skolpersonal leker polis och gör sin egen "brottsutredning" - det kan tvärtom sabotera möjligheten för polisen att göra en riktig utredning.
Skolan har förvisso ingen skyldighet att polisanmäla misstänkta brott, barn under 15 år kan ändå inte dömas, och naturligtvis ska skolan lösa de flesta konflikter och problem själva.
Men det finns tunga skäl att under vissa omständigheter polisanmäla elever som ännu inte fyllt 15. När skolan misstänker att eleverna ägnar sig åt misshandel, hot, rån, trakasserier, mobbning, narkotikabrott eller sexuella övergrepp talar mycket för en polisanmälan:
När polisen får kännedom om vad som händer kan de jobba förebyggande och försöka bryta en farlig trend. Tidiga och tydliga reaktioner är viktigt.
För ungdomar "på glid" kan en polisanmälan och ett förhör vara vad som krävs för att byta spår. I en ålder av frigörelse kan det vara lättare att låta polisen vara en auktoritet än föräldrar och lärare.
För unga brottsoffer är det viktigt för självkänslan att se att kränkningen faktiskt tas på allvar.
Med den nya lag som ska skydda elever från diskriminering och mobbning är skolorna skyldiga att "vidta alla skäliga åtgärder" för att stoppa mobbning. Polisanmälan av misshandel och trakasserier är rimligtvis en av dessa skäliga åtgärder.
Att Yvonne Stolt argumenterar för att föräldrar ska få säga sin mening i en internutredning innan skolan kan polisanmäla deras barn tyder på att hon inte kan skilja på sitt privata ärende som mamma och sin roll som politiker. Vadstenas skolpolitik bör inte ligga i händerna på någon som är mer upprörd mamma än nyanserad politiker.