Siffrorna är förmodligen mer glädjande för M än de är knäckande för S. Krisen är redan ett faktum för partiet, ytterligare några tappade procentenheter gör knappast större skillnad. Turbulensen efter Mona Sahlins aviserade avgång har lagt sig lite och S-leden har för stunden slutits igen. I nästa vecka presenteras valberedningen med den till synes tuffa uppgiften att hitta Sahlins efterträdare. Traditionsenligt tackar på förhand tippade kandidater ambitionslöst nej, nej, nej till partiledarposten.
Miljöpartiet är förutom M enda parti som går framåt och putsar med sina 9,1 procent till siffrorna för vänsterblocket (42,2). Helskinnade med det rödgröna samarbetet bakom sig har MP nytt självförtroende. Liksom S ska partiet byta ledare, skillnaden är att språkrörsskiftet är välplanerat och flera aspiranter har anmält intresse.
Dystrast siffror i opinionsundersökningen får Kristdemokraterna. Ett tapp på 1,8 procentenheter ger 3,8 till KD som med andra ord inte skulle få riksdagsmandat om det var val idag. Den största förklaringen stavas troligen Moderaterna, som återtagit sina stödröster från valet. Det faktum att M tillsammans med Folk- och Centerpartiet nu klarar majoriteten utan KD:s stöd, bör ge kristdemokraterna skrämselhicka. Det är en viktigare sak att diskutera än Hägglunds ledarskap, som dock verkar sitta rätt säkert. Som rätt person att föra KD in i framtiden får Hägglund även stöd av den förre riksdagsledamoten Ingemar Svensson. I en debattartikel i Kristdemokraten igår uttalar han sitt fulla stöd för KD-ledaren. Dessutom varnar Svensson dem som ropar på en mer kristen framtoning: "Skulle partiet ställa sig bakom denna konfessionella syn på politiken är det ute med partiet", skriver Svensson. Han har rätt. Någon slags kufisk kyrklighet är nog inte rätt sätt för KD att utmärka sig från övriga allianspartier.
Doldisen Centern tappade både i valet (Maud Olofsson förlorade vice statsministerposten till Jan Björklund) och minskar ytterligare med 1,4 procentenheter till 5,2. Men tesen att Centerns motgångar skulle bero på Olofsson har inte fått något större gehör. Till skillnad från S och KD har C redan genomgått en makeover, från bondeförbund i leriga stövlar till kärnkraftsvänlig liberal i höga klackar. Men trenden pekar ändå nedåt.
Det svarta fåret i sällskapet är (förutom Sverigedemokraterna) Vänsterpartiet. Relativt stabilt guppar V på 5,3 procent och några ansatser till förnyelse, frånsett några motvilliga accepterande av Lars Ohly såsom jobbskatteavdraget och betyg i grundskolan, har vi inte sett röken av.