Det är vanligt att vuxna män kontaktar minderåriga flickor på internet med sexuella baktankar. Bland flickor i årskurs nio uppger mer än 40 procent att de har kontaktats av vuxna med sexuella motiv.
Att en del av dessa män är beredda att omsätta sina tankar i verklighet avslöjar ett reportage i Corren (23/5). Och berättelsen om den så kallade Alexandramannen, den 32-årige Atheer Al Suhairy, som under fem år förgrep sig på minst 58 flickor visar hur långt det i värsta fall kan gå.
Ett lagförslag som vill förbjuda gromning - så kallas det när vuxna knyter kontakt med barn i sexuella syften - lades fram för justitiedepartementet i april 2007. En lagproposition väntas nästa år.
En förebild finns i Storbritannien. Där är det straffbart att stämma träff med ett barn efter kontakter på internet med avsikt att begå sexualbrott. Det svenska förslaget går längre och gör det straffbart att kontakta barn i syfte att begå sexualbrott. Straffet skulle vara böter eller fängelse i upp till ett år.
Lagförslaget väcker en rad frågor. Avskräcker verkligen ett så pass lindrigt straff de män som överväger att begå ett sexuellt övergrepp som har ett betydligt strängare straff? Är det rimligt att straffa någon för en handling man tror att de kommer att begå, men ännu inte har begått? Kommer inte lagen bara att kringgås - till exempel genom att dessa män sköter sina internetkontakter via anonyma servrar eller internetcaféer?
Man bör också begrunda den verklighet som bland annat Rädda Barnen dokumenterat. En stor del av de barn som utsätts för övergrepp av någon de lärt känna via internet har dåliga vuxenkontakter och utsätts för mobbning. De befinner sig alltså i en sårbar situation. En inte försumbar andel av barnen tycks själva söka kontakt med vuxna män. En del av de minderåriga som etablerar relationer med vuxna män via internet anser att de är vuxna nog att göra det och ser sig inte som offer, enligt Rädda Barnen. Vilket naturligtvis inte hindrar att de sedan utsätts för övergrepp.
Men det betyder att lagen kanske inte kommer att skydda de barn som bäst behöver skydd. Den gör inget åt deras utsatta situation och kan heller inte hindra ett barn från att leka med elden, genom att kalla sig 15, trots att det inte är sant.
Ur barnens perspektiv är förebyggande åtgärder, som att se till att alla barn har någon att vända sig till med sina problem, minst lika viktiga som en lag mot gromning.
Trots invändningarna är en lag det enda rimliga. För många män, om än inte för de farligaste, skulle lagen vara avskräckande. Den skulle också ge polisen bättre möjligheter att bedriva spaning och registrera misstänkta gärningsmän, vilket skulle kunna förhindra att övergrepp sker. Polisen skulle - i den bästa av världar - kunna ingripa i tid.
Men en lag är också en moralisk markering. Den visar entydigt var gränsen går och var samhället står i frågan. På sikt kan den påverka mäns beteenden och värderingar.
Beklagligt nog behövs en sådan markering.