Alliansen är gårdagens nyhet, hör man då och då borgerliga politiker och tjänstemän sucka. Antingen för att de upplever att samarbetet har börjat knaka i fogarna, eller för att de faktiskt tycker så.
Uppgivenhet i det ena fallet alltså. De låga opinionssiffrorna för allianspartierna under senare tid har ju framkallat ett och annat återfall av borgerlig kannibalism. Alliansforsverige.se tillhör numera de mer livlösa webbplatserna på internet.
I det andra fallet handlar det om missriktad innovationskraft. Kontinuitet är viktigt i relationen med väljarna och det tar tid att bygga starka varumärken. Att allianssamarbetet var en nödvändig förutsättning för borgerlig valseger 2006 är de flesta överens om. Men dess tilltalande kraft är inte att den är ett nytt och spännande politiskt projekt - utan att den samarbets- och kompromissvilja den vilar på inger förtroende. Allianssamarbetet har helt enkelt gjort det blå blocket långt mer regeringsduglig än det splittrade röda.
Ska de borgerliga partierna kunna behålla makten efter nästa val gäller det därför att stärka och fördjupa allianssamarbetet och inte att defaitistiskt överge det. Och därför är det välkommet att allianspartierna nu anstränger sig för att lappa ihop och laga samarbetet, samtidigt som de överväger hur alliansen kan fördjupas.
Symboliskt är att man under politikerveckan i Almedalen i sommar planerar en gemensam alliansdag. Av mer konkret natur är föreslaget att det ska bli möjligt att "gå med" i Allians för Sverige på samma sätt som man i dag blir medlem i folkpartiet, socialdemokraterna eller miljöpartiet. Viktigt i sammanhanget - och detta är en aspekt som allianspartierna länge ignorerat - är att borgerliga väljare är väldigt rörliga. De känner inte någon stark lojalitet till ett parti utan hoppas först och främst på en borgerlig regering. Möjligheten att engagera sig för just detta, och inte i ett enskilt parti, kan nog locka en och annan.
Men mer måste till. Varför inte upprätta ett allianskansli, där representanter för de fyra partierna gemensamt utarbetar en valstrategi? Om inte annat så som ett effektivt vaccin mot borgerlig kannibalism. Partikulturen hindrar att man gör det som på sikt antagligen blir nödvändigt, nämligen att slå ihop allianspartierna så att fyra blir två (ett socialliberalt och ett liberalkonservativt, förslagsvis). Men ett närmare samarbete mellan partierna lägger grunden för en hopslagning när den tiden kommer.
Men som sagt, framförallt gäller det att de borgerliga partierna inte tappar hoppet om samarbetet och gynnar sig själva på allianskamraternas bekostnad när det ser mörkt ut på opinionshimmeln. Samarbetet är inte orsaken till missnöjet bland befolkningen. Snarare tvärt om.