Antingen är du en hora eller en madonna - en fallen kvinna som män åtrår men aldrig skulle visa sig offentligt med, eller en oskuld som män gifter sig med men inte kan ligga med. Så ser det fördomsfulla "hora/madonna-komplexet" ut, och det lever vidare trots generationer av kvinnors motståndskamp.
Och nu är det männens tur att tvingas på ett hora/madonna-komplex.
Det verkar i alla fall vara målet för skådespelerskan Jessica Zandén och författaren Cecilia Gyllenhammar.
I två förvirrade debattartiklar utropar de att de kvävs av jämställdheten och vill ha tillbaka den riktige mannen. Den första artikeln orsakade ramaskri, då många uppfattade att den ursäktar och romantiserar våld i nära relationer. I den andra artikeln försöker Zandén och Gyllenhammar ta avstånd från misshandel, men det står klart att de lider av ett eget hora/madonna-komplex. Det ser ut så här:
Antingen är du en grottman eller en toarunkare - en brutal, gärna kriminell man som kvinnor attraheras av men får ett destruktivt förhållande till, eller en jämställd babybjörnsselad småbarnspappa som tar föräldraledigt men är så avtändande för sin fru att han får "runka på toan".
Det märkliga är att Zandén och Gyllenhammar målar dessa stereotyper i ett försök att befria svenskarna. De anser nämligen att vi i Sverige lever särskilt förljugna liv, att vi stagnerar och dör i det svenska jämlika äktenskapet med sina "pliktfyllda, ljumma korv och mos-samlag". De utropar död åt äktenskapet, och att de som ändå envisas med att vara gifta bör hålla sig med älskare och älskarinnor.
Sexfixeringen är det enda konsekventa i artiklarna. För Zandén och Gyllenhammar är sex det viktigaste - kanske det enda viktiga - i livet, och både kärnfamilj och jämställdhet fördärvar i deras ögon den vilda och sunda sexualitet som gör oss till levande varelser. Och eftersom Zandén och Gyllenhammar tror sig veta att kvinnor inte tänder på babybjörnspappor utan på kriminella så anklagar de alla som påstår sig leva i lyckliga relationer för att hyckla.
Men är verkligen sex det enda som ger livet mening? Många människor lever av olika anledningar utan sex under perioder och hittar annat som ger mening.
Och om vi accepterar att sex är det enda riktigt meningsfulla - står inte Zandén och Gyllenhammar för en inskränkt sexsyn för att vara förespråkare för en vild och fri sexualitet? Dels bortser de från att alla inte är heterosexuella, dels tror de sig veta bättre än alla andra hur "bra sex" praktiseras och av vilka. Zandéns och Gyllenhammars sippa nedvärdering av onani rimmar till exempel illa med deras självpåtagna roll som sexualitetens musor.
Äkta sexualliberalism, om det nu är det Zandén och Gyllenhammar vill stå för, respekterar att alla individer har sina sexuella preferenser och predikar inte vad som är rätt och fel.
Äkta sexualliberaler bekämpar dessutom hora/madonna-komplexet, och gör inte världen ännu mera inskränkt och fördomsfull genom ett grottman/toarunkare-komplex.