Av omsorg om skattebetalarnas pengar avstår landstinget från att träffa nytt avtal med privata vårdföretaget Familjeläkarna i Linköping. Jag kunde väl aldrig tro att jag, en inbiten, luggsliten gammelsosse, skulle stå upp till försvar för en vårdcentral som drivs av privata entreprenörer, men exemplet Familjeläkarna i Linköping och fallet med det uteblivna avtalet med landstinget är långt ifrån så entydigt och glasklart som Lena Lundgren, en av landstingets 19 direktörer, vill få det till.
Lundgrens spelade omsorg om skattebetalarnas pengar är smart. Ingen vill att landstingsledningen ska gödsla med våra skattekronor hur som helst. Lundgren framhåller vidare, att samma regler ska gälla för samtliga vårdcentraler, oavsett driftsform. Det låter bra. Kruxet är bara att landstinget inte är konsekvent. Kneippengruppen AB i Norrköping tillåts avvika från den gängse normen. Varför?
Att döma av Lena Lundgrens yttranden, har Familjeläkarna skott sig på landstingets och övriga vårdcentralers bekostnad. Hon "glömmer" att det var landstinget som tog initiativ till det avtal som gällde åren 2002--2005. Avtalets konstruktion gjorde det möjligt för Familjeläkarna att bygga upp en unik organisation, med hög personaltäthet och den enskilde patienten i centrum. Vårdcentralen Familjeläkarna är ett föredöme. Varje vårdcentral borde fungera som den i centrala Linköping. Och visst säger väl politikerna att primärvården ska satsas på? Familjeläkarna utgick från Kneippengruppens ersättningsnivå/modell när det senaste anbudsunderlaget utformades. Läkarna var medvetna om att ersättningen från landstinget måste minska: "Vi inser att en reducering i ersättning till oss är ofrånkomlig", skrev de i Corren den 7 februari.
Vad händer nu? Blir Familjeläkarnas 11 800 patienter friska när vårdcentralen klappar igen? Hur påverkas närsjukvården? Varför gör landstinget undantag för Kneippengruppen men inte för Familjeläkarna? Lena Lundgren har ett och annat att förklara.