Alliansen, och framförallt moderaterna, tycks räkna kallt med företagarnas stöd. Flera undersökningar efter valet har dock visat att företagarnas förtroende för regeringen dalar, och när organisationen Företagarnas nya vd Anna-Stina Nordmark Nilsson intervjuas i Dagens Nyheter påpekar hon att det är långt kvar till vallöftet "världens bästa land för att starta och driva företag".
Alliansen har uträttat saker som är bra för företagarna, som inkomstskattesänkningen och slopandet av förmögenhetsskatten. Framförallt har alliansen stoppat eller återställt (s)-märkta åtgärder som var rent företagarfientliga, till exempel friåret, rätten till heltid, stoppet för säsongsanställningar och medfinansieringen av sjukpenningen.
Men det räcker inte att stoppa socialdemokratiska tönterier. För att vallöftet om världens bästa företagarland ska bli verklighet krävs mer.
Lars Holm som är regionchef för Företagarna i Östergötland är övertygad om vilka politiska åtgärder som skulle betyda mest: på kort sikt behövs en förändring av arbetsrätten så att provanställningar kan vara 12 månader i stället för 6, och avskaffande av turordningsreglerna. På lång sikt måste hela maktbalansen mellan fack och företagare rättas till.
Den svenska modellen är anpassad för stora företag. Små företag har varken egna jurister som är specialiserade på arbetsrätt eller möjligheter att omplacera anställda som inte fungerar. När småföretagen hellre avstår från att anställa än tar risken att hamna i en konflikt med facket, då är systemet ett tillväxthinder. Eller som Lars Holm uttrycker det: "Många småföretagare är livrädda för LAS, MBL och facket".
Samtidigt verkar just arbetsrätten vara det företagsrelaterade politikområde där alliansen har minst vilja till förändring. På litet sikt kan vi förvänta oss regeringsförslag om ett företagarvänligt trygghetssystem och en minskad regelbörda. Arbetsrätten finns det dock inga planer på att förändra. Den enda del av arbetsrätten som möjligtvis kommer att förändras är reglerna för fackens stridsåtgärder.
Risken finns alltså att Sveriges småföretagare fortsätter att bli besvikna på alliansen. Kanske är småföretagarna en alltför liten väljargrupp för att deras krav ska väga tungt.
Men ser man på företagarfrågorna ur ett större perspektiv än det väljargruppsstrategiska kan det vara farligt att negligera småföretagarna. De flesta bedömare tror att det är små och medelstora företag samt tjänstesektor som är framtidens melodi. De stora företagen liksom industrisektorn bedöms krympa. Om moderaterna och alliansen menar allvar med att jobba mot utanförskapet och för att alla ska ha jobb så bör man ge småföretagen bästa möjliga tillväxtmöjligheter. Att rädda framtidens jobb måste rimligen vara viktigare än att i alla lägen framstå som fack-kramare.