I det senaste numret av Svenskt Näringslivs tidskrift Entreprenör får vi följa Lars Svorse, som driver konferensanläggningen Lövudden, under fyra arbetsveckor. Svorse jobbar med ledarskapsutbildning och försäljning. De administrativa arbetsuppgifterna får han på köpet eftersom han inte har råd att anställa någon som sköter det trista pappersarbetet.
Dagligen ska pärmarna för egenkontrollprogrammet av livsmedelshanteringen fyllas i och varje månad ska detaljerad beläggningsstatistik skickas till Statistiska Centralbyrån. Rapporten måste fyllas i för hand eftersom SCB inte tar emot datafiler.
Moms- och uppbördsdeklarationerna kan han däremot göra på nätet. Den här gången tar det lång tid eftersom belastningen på Skatteverkets hemsida är hög.
Han ägnar också en hel del tid åt telefonsamtal för att försöka beställa en personalliggare, men det kommer aldrig någon leverans. Trots att det inte är hans fel att liggaren saknas hotas han av en kontrollavgift på 10 000 kronor om Skatteverket gör en inspektion. Efter några veckor kommer tre exemplar, efter mycket tjat.
Eftersom Lövudden tar emot golfare behöver Lars Svorse sätta sig in i hur den nya resegarantin fungerar. Omfattas konferensanläggningen av regelverket? Det visar sig att han måste göra upp en budget för de närmaste tolv månaderna för att lagen ska gälla.
Ett nytt system för så kallade ledsagardokument vid alkoholimport har införts. Registreringen visar sig vara en komplicerad process. Det tar två timmar att sätta sig in i ärendet.
Tre timmar går åt till nya kemikaliebeskrivningar i egenkontrollpärmen. Sammanlagt ägnar Lars Svorse 25-30 timmar under de fyra veckorna åt regelkrånglet.
Även om han har förståelse för att lagar och regler måste följas tycker Lars Svorse att samordningen mellan myndigheterna är dålig och efterlyser bättre rådgivning. I stället hotar många myndigheter slentrianmässigt med straffavgifter om hanteringen inte uppfyller kraven.
Enligt Tillväxtverkets statistik kostade regelbördan företagen 98 miljarder kronor år 2008 och en klar majoritet av företagen har än så länge inte märkt av någon lättnad. Maud Olofssons mål att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent före utgången av 2010 kommer knappast att nås.
Det finns förklaringar. Regelförenklingar på ett område kan krångla till det på ett annat. Angelägna reformer som Rut-avdraget bidrar också till krånglet.
Ändå finns det anledning att vara besviken på regeringens småföretagarpolitik. Det mesta av krutet har lagts på jobbskatteavdraget, hanteringen av finanskrisen och ordförandeskapet i EU. Än en gång glömdes småföretagarna bort. Det är klen tröst att det rödgröna alternativet knappast hade varit bättre.