Mycket har hänt medan Socialdemokraterna har hållit jobbrådslag. När arbetet inleddes slickade partiet fortfarande såren efter valförlusten 2006, och närmade sig försiktigt alliansens jobbpolitik med bättre villkor för företagen och en striktare a-kassa.
Sedan dess har finanskrisen skakat världen, lågkonjunktur och varsel blivit vardag och S ingått koalition med V och MP.
Kanske förklarar det delvis att rådslagets slutrapport spretar och säger emot sig själv på punkt efter punkt.
S inleder lovande, med högtidliga ord om företagens betydelse för att nya jobb skapas. Man erkänner - utan att fördöma, hör och häpna - att vissa väljer entreprenörskapet för att tjäna pengar. Men de konkreta förslagen för att underlätta företagarnas liv stannar vid en trygghetsgaranti och en elektronisk portal för näringslivets uppgiftslämnande till myndigheter.
Detta uppgiftslämnande kommer å andra sidan att växa om S får som de vill. I resten av rådslagsrapporten flödar idéerna om nya ansvarsområden för företagare: Företagshälsovård, mental friskvård och kompetensförsäkring för alla anställda, fler jämställdhetsplaner och lönekartläggningar med sanktioner för företag som missar, större inflytande över arbetet och arbetstiderna för de anställda.
Eftersom S också kräver rätt till heltid och fast anställning, samt starkare anställningsskydd och företrädesrätt blir det riskabelt att anställa i ett S-styrt Sverige.
Med S-förslaget förra veckan om höjd värnskatt och återinförd förmögenhetsskatt punkteras också möjligheten att tjäna pengar på sitt entreprenörskap.
Men så är inte S värnande av företagarna mer än fernissa. När pliktbiten om entreprenörer är avklarad visar rapporten vem som egentligen skapar jobb enligt S: "Det räcker inte med att vi skapar fler jobb (...) Vi måste skapa fler utvecklande jobb".
För S duger nämligen inte vilka jobb som helst. Det ska vara jobb "högt upp i förädlingskedjan". Men även här säger man emot sig själv. Stora delar av rapporten handlar om att arbetslivet har blivit så krävande att många människor inte får plats. Den som inte presterar 100 procent eller kanske har ett funktionshinder har svårt att få jobb i dag, och det "accepterar inte" S. Tanken att många som hamnar utanför kanske skulle kunna få ett jobb "längre ned i förädlingskedjan" tycks inte ha slagit rådslaget.
Överhuvudtaget präglas hela rapporten av en världsbild där politikerna är goda föräldrar som ska leda folket rätt. A-kassan ska höjas kraftigt, men för att undvika missbruk ska kontrollen skärpas. Det kräver en större och mer aktiv arbetsförmedling, som anvisar jobb, utbildningar och insatser. "Som arbetssökande är man skyldig att ta de möjligheter som erbjuds", slår S fast. Inte ett ord om att arbetssökande kanske har egna idéer och drömmar om jobb och utbildning.
Det är paradoxalt att S anklagar regeringen för att vara passiv, när S egen politik går ut på att passivisera både arbetssökande och företagare och styra allting själva.