Men i stället för fri konkurrens domineras elmarknaden i dag av tre jättar - statliga Vattenfall, Fortum och E.ON. Och om det är några som har flyttat fram sina positioner så är det de här tre. Tillsammans svarar de för 90 procent av elproduktionen och även om ingen har kunnat leda det i bevis infinner sig allt som oftast känslan av att de anpassar produktionen för att kunna ta ut så höga priser som möjligt.
När snön kom och kylan slog till före jul ökade efterfrågan på el. Att priset då går upp på elbörsen Nord Pool är naturligt.
Men samtidigt stod fem kärnkraftsreaktorer stilla eller gick på sparlåga. Av dessa tillhörde fyra Vattenfall. Det finns de, bland andra Villaägarnas Riksförbund, som menar att Vattenfall har hållit nere produktionen avsiktligt. För att elpriset ska bli ännu högre. För att tjäna ännu mer pengar.
Och det är svårt att inte bli misstänksam. Borde inte Vattenfall ha beredskap för en köldknäpp i ett land som Sverige? Varför stod i så fall flera reaktorer stilla eller gick på halvfart?
Oavsett om det var avsiktligt eller inte så sköt elpriset i höjden. En vecka före jul låg det på 14,50 kronor per kilowattimme och under en enda dag ska elbolagen ha tjänat 1,2 miljarder kronor.
För de konsumenter som har bundit elpriserna gör pristoppar som dessa ingenting. För dem med rörliga priser gör det inte heller så mycket, förutsatt att det bara handlar om ett par dagar. Men för den elintensiva basindustrin, som redan befinner sig i ett ekonomiskt tufft läge, blir det besvärligt även om elpriset bara toppar under några enstaka dagar.
Eftersom elpriserna inte har gått ner och konsumenternas makt knappast stärkts går det inte att kalla 1996 års reform av ellagen för en avreglering. Det som har skett är att ett offentligt monopol har bytts ut mot ett oligopol, där även staten är en tongivande aktör. Oligopol är inte synonymt med fri konkurrens: Elkunderna kan förvisso välja elleverantör själva, men de tre energijättarnas dominans på produktionssidan begränsar möjligheterna att utöva konsumentmakt - och sätter konkurrensen ur spel.
Lösningen är inte att återreglera elmarknaden, utan att se till så att konkurrensen fungerar.
Att driva elbolag kan dock inte vem som helst göra. Det är en kunskapsintensiv och dyr verksamhet och någon anstormning av nya och konkurrenskraftiga aktörer är därför inte att vänta inom en överskådlig framtid.
Men att ställa krav på de bolag som redan finns på elmarknaden kan och bör man definitivt göra.
Staten äger Vattenfall och måste reda ut om misstankarna - att företaget medvetet håller nere produktionen - har fog för sig. Om de visar sig stämma måste staten ta ansvar och sätta hårt mot hårt mot Vattenfall. Annars riskerar förtroendet för elmarknaden och elbolagen att urholkas ännu mer.